Fria Sofia tänker till om resan

När har jag nått Svenska mark sitter jag och lyssnar på tre unga väninnor som har varit i Köpenhamn över helgen.

De spelar på en app som heter ”ordsnack” och pratar om hur helgen har varit. När den nordligare långsammare skymningen börjar falla kommer minnen från resan tillbaks…

kanske mest händelser som jag inte skrev om.

olika hemlösa personer dyker upp på näthinnan.

Varför skrev jag inte om dem?

Kanske mest för att de inte ville vara med på foto.

Men när olika fester var slut och ”alla vännerna hade gått hem” var man gatans barn igen… precis som dem… innan man gick hem till det ombonade hotellet.

Och varför skrev jag inte om rädslan?

Att jag besökte Marseilles tågstation förra året dagen efter terrordådet där och att jag, ett år senare knappt vågade gå in där igen. Den sidan av Europa har jag ju också upplevt, det kan man knappt undgå.

Eller om mannen som gick på tåget, lämnade sin ryggsäck och försvann…

Kanske hade han bara gått till restaurangvagnen eller så hade han lämnat tåget…

Borde jag ha kontaktat tågpersonalen?

Att jag faktiskt gick fram till ryggsäcken… öppnade den (!!) och kollade att den inte innehöll en bomb. Jag vet inte varför sådant inte kom med. Men det kom sannerligen med i minnet!

Och alla stämningsfulla, men inte så glassiga bakgårdar till alla hotell man besökte…

Som också visar något av Europa.

Trånga gränder och många telefonledningar…

Även om vissa saker inte verkade viktiga när resan pågick som bäst…

finns olika människor jag träffade som var hemlösa och olika stämningar på olika bakgårdar med mig i minnet… det märker jag under den sista delen av resan och under dagarna efteråt då jag bara tvättar kläder, sover gott, sover länge och bara försöker att landa hemma i Vänersborg. Vilken resa jag har varit med om! Och vilka minnen jag har med mig hem. Helt otroligt egentligen. Om du vill känna Europa på pulsen och lära känna olika platser… skaffa dig en Interrailbiljett!

 

 

 

Annonser

Sköna Köpenhamn

En guidad tur med en buss…

det är väl bara för gamla tanter…

Men vänta nu…

jag har ju just fyllt sextio år. Jag vänjer mig aldrig! 🙂

Självklart var det mycket focus på paradbyggnader men…

man fick se så mycket annat också.

Den klara höstluften och…

solen som stod lågt på himlen…

och själva Köpenhamnskänslan.

Här två trevliga medresenärer.

Jag tyckte faktiskt att det var värt sitt pris.

Köpenhamns tivoli.

Iiiiiiiiiiiiiiiii !!

Så kom skymningen och jag tog en tur iklädd långkalsonger (!) under jeansen…

Pratade lite med dessa två som satt och spelade brädspel utanför en pub.

Och hittade en mysig restaurang…

Där jag tinade upp 🙂 och åt en smarrig laxmiddag…

IMG_4298

 

 

Vad var bäst?

Vad tyckte du var bäst med att tågluffa?

Det är att resan är som själva livet utan alla måsten som är där och stör. Man kan vara så nördig och introvert man vill och bara grotta ner sig i en bok eller sina bilder under en halv (eller hel) dag och samtidigt hur utåtriktad man vill. Det är så lätt att umgås, kan inte riktigt förklara det men det kopplas på en sorts förmåga att bara hamna i olika konversationer på allt från några minuter till några timmar. De här olika motpolerna blir väldigt tydliga tycker jag när man reser. Sen har man med sig massa fina minnen hem.

Vad skulle du ha gjort annorlunda?

Jag får skärpa till mig vad det gäller packningen! Jag ska ta ett riktigt prat med mig själv när jag väl kommer hem om detta 🙂 kanske till och med göra listor för olika årstider i Europa. Och sedan vara hårdare när jag packar, jag reser fortfarande omkring med för tung packning och massa kläder som inte används.

Vilken del av resan gillade du bäst?

Den delen där jag stannade längst på resan… i Antibes. Jag trivs med att riktigt landa någonstans, men nerresan bjöd ändå på oväntade upplevelser. Otippat att ha det så trevligt i Karlsruhe som det blev 🙂 De två utflykterna på franska rivieran kommer jag att minnas länge, men eftersom jag fortfarande var förkyld upplevdes de lite mer ansträngande än det hade gjort om jag hade varit frisk. Men jag funderade också på om den begränsning det gav att vara lite krasslig gjorde att jag blev bättre på att ta det lugnt och kanske inte alls var så förskräckligt på en resa som jag först tyckte…

Vilken del av resan gillade du sämst?

Ja, men det får nog bli förkylningen, trots allt.

Vad gjorde dig mest förvånad?

Att det funkar att ha distansvänner. De människor som jag betraktar som vänner nere i Antibes med dem var det bara att ta upp tråden igen när vi väl träffades. Det betyder jättemycket för mig när jag reser.

Minst förvånad?

Det där är en svår fråga, man har liksom på sig ett par förundrans-glasögon när man reser och mycket förvånar, vilket flyt man har med tågtider, eller vilket flyt som inte infinner sig. Allt gör en förvånad. Men minst förvånad? Kanske själva upplevelsen av olika städer. Jag upplever t.ex. Hamburg på samma sätt varje gång och likaså Köpenhamn på samma sätt. Alltså, upplevelserna skiljer sig från varandra men jag kan lita på att om jag tyckte om en stad en gång så tycker jag samma nästa gång. Marseilles och Lyon upplever jag som stressiga varje gång och Strasbourg och Antibes som lugna och behagliga.

Vad tar du med dig hem, till ditt liv hemma?

Ja, det skulle väl vara att tillåta mig att ta det lugnt mycket mer än jag brukar och att öppna upp mer för trevliga konversationer i vardagen.

Vad tar du inte med dig?

Den franska otåligheten den kan få stanna kvar i Frankrike 🙂

Hur var det att blogga samtidigt?

Jättekul! I början berättade jag det och kände mig sedan förpliktigad att ta med de som jag hade tagit foton på så jag bestämde mig snart för att hålla igen med att berätta om bloggen för att kunna vara friare i mitt val av bilder. Jättekul också att sammanfatta det jag hade gjort på dagen.

Vilken dag gav dig mest besökare?

Den 10 oktober. Resan mellan Hamburg och Karlsruhe med den här puss bilden

jag tror att det var den som lockade 🙂 Besökarna var från dessa länder: Sverige, USA, Frankrike, Spanien och Schweiz.

Vilken var den mest otippade besökaren?

Jag kan inte se vem som besöker bloggen, men vilka länder de är ifrån, så det mest otippade var väl att få besökare från Kina.

Vilken bild är du mest nöjd med?

Den här är fin, gillar när porträtten funkar.

Den här tycker jag om. Allt från cykelstyren till frisyren. Blicken, instrumentet, tidpunkten på dagen i skymningen. Är lite ambivalent dock till att focus inte hamnade helt rätt (var är det egentligen? Längst ner på Cellon kanske) så ansiktet är lite suddigt, men det tar inte bort det faktum att bilden fångade stunden.

Det var också roligt att leka med speglingar och fokus på detaljer och suddigare bakgrund så klart, en kul effekt som förmedlar stämningen (i bästa fall)

Sämsta bild?

Oj, vad svårt. Hur ska man hitta den sämsta bilden? Det är som att skriva ful poesi, det går liksom inte. Hur mycket man än försöker, så blir det ändå poesi av det…

Men jag väljer den här… för den blev så disig och förmedlar inte alls känslan av att åka omkring i det där fina vindistriktet, vilket upplevdes mycket frodigare och grönare i verkligheten.

Kommer du att resa igen?

Absolut!

 

 

 

Mellan Hamburg och Köpenhamn

Så här heter det prisvärda hotellet i Hamburg. Hotel Village. När man går ut från stationen är det rätt fram till höger.

Det här kanske hotellet själv inte håller med om, men Chabbychick tycker jag beskriver stilen. Notera de röda sammetsgardinerna och ljuskronan.

Ett bra hotell, hur som helst.

När man går tillbaks till stationen morgonen efter så kan man hitta ett café som är specialister på kaffe (längst till vänster) Med sirup och hela köret. Jättegott!

Jag bokar ju varken hotell eller plats på tåget innan så jag vet inte vad som väntar mig när dagen börjar. När man har klarat av platsbokningen så kan det ju hända att man har en timme eller två tills tåget går, men det gör ingenting. Denna förmiddagen utforskade jag stationens olika möjligheter…

Personligen gillar jag inte sådana här platser, du vet det är som stora inne-hallar med olika restauranger. Men jag vill ändå nämna att Hamburgs station har en sådan för att det ger en möjlighet att äta riktig mat (och inte bara sallader eller pajer) Här får man ett ordentligt mål mat om man vill det, vilket kan vara bra på resan utan att lämna stationen.

Det här är min favorit. Det är ett bageriet som heter Joung. Det ligger inte i själva stationen men strax utanför. Om du står på torget utanför stationen så bör du se det åt vänster om du har stationen bakom dig. Ett riktigt bra ställe att besöka om man har lite tid innan tåget går. Mycket bra tycker jag. Lugnt och skönt.

Väl på tåget så blev det en del landskap som gled förbi.

Landskap efter

landskap.

Så träffade jag denna trevliga tjej som heter Kerstin. Hon var helt enkelt ett supertrevligt resesällskap. Hon är tysk men har bott i Sverige länge och pratar perfekt svenska. Vi både pratade och gav rum till att läsa och sova emellanåt. Hon hade en röd dator men bilden på henne gjorde sig så bra i svartvitt, så svartvitt får det bli 🙂

Under denna sträcka ingår det en tur med färja. I början gick det hur bra som helst, men sedan fick jag lägga mig ner på en skinnsoffa, jag har extremt lätt för att bli sjösjuk.

Apsalon var fullbokat i kväll så jag sökte upp det här hotellet istället nära Apsalon i Köpenhamn.

Det var på tok för kallt för Köpenhagen by night, så det blev ingenting med det…

Jag avslutade kvällen som så många andra genom att ha kul med mina bilder. Hur kommer det att gå när jag inte resebloggar längre? Kommer jag att få abstinens besvär? Det kanske finns något ställe att åka till för att bli fri från bloggberoende, hi, hi. Jag har haft jättekul och det har varit ett sant nöje att utforska olika bildredigerings program.

 

Genom Tyskland

 

Här skymtar stationsbyggnaden i Strasbourg från Ibishotellet.

Den redan coola stationsbyggnaden…

har ju blivit smått übercool…

med ett sorts collage av popkonstmålningar. Och titta här…

Inifrån syns inte målningarna. Här ser det ut som vanligt med genomskinligt glas ut mot staden. Magi.

Nu på hemvägen blir det mycket av tid kring och på tåg.

Man sitter och tittar.

På landskapet

som glider förbi utanför.

Eller läser lite ur en bok.

Den här trevlige herren satt vid mitt bord i restaurangvagnen men eftersom jag hade tilltalat honom på engelska sa att han inte förstod (och jag visste inte då att han var tysk) Men vi hade utväxlat några leenden så vi var liksom vänner, men utan ord. Det är ju det jag säger, det finns en viss sorts ”resekontakt” som kan funka utan ord. Jag fick så syn på en annan herre som jag var övertygad om var fransk som stod med en öl vid ett ståbord. Jag visade att han kunde få plats vid vårt bord.

Då visade det sig att han var en svensk man från Stockholm som också var ute på Interrail. Han hade väldigt roliga historier att berätta om olika besvärligheter på sin resa men också om vad han hade tyckt om. Hög igenkänningsfaktor och många glada skratt.

Det blev en väldigt munter stämning trots språkförbistringen.

Jag fick plocka fram min tyska och pratade omväxlande tyska och svenska med dessa båda glada herrar. När vi kom in på detta med bloggen ville framför allt Michael att vi skulle ta bilder, så att han kunde bli berömd i Sverige he, he. Ja, det var verkligen en roligt stund. Du vet när man skrattar från magen och tiden liksom går fortare än annars.

(Bild på hotellet)

Sen lite vila på min plats och lite ströläsning och vips var man framme i Hamburg. Det går verkligen fort med snabbtåg. Det var visserligen 25 min. försenat men med vanliga tåg hade denna långa resan nog tagit dubbelt så lång tid. OCH jag hittade ett billigt hotell i Hamburg! Denna staden brukar stå för resornas dyraste hotell annars, men inte denna gång.

 

 

Genom Frankrike

Gare de Marseille-Saint-Charles är tågstationen med den stora terassen och den fina utsikten över staden.

Gare de Marseille-Saint-Charles is the train station with the large terrace and the nice city view.

Vädret växlar mellan mulet och solsken i klar höstluft.

The weather changes between cloudy and sunny in clear autumn air.

Offentlig konst i Marseilles 🙂

Public Art in Marseilles 🙂

Både ny stil…

Both new style …

och traditionell.

and traditional.

Börjar mer och mer tycka om Ibishotellen. Inte om man är på jakt efter det genuint franska, med gnisslande stålhissar och röda sammetsgardiner… men dessa hotell är prisvärda, enkla, som ändå har det man behöver, stora gemensamma utrymmen, inte överdådiga, men bra frukostar och bra personal. Hotellen är ofta stora och tar många människor, så det är ofta möjligt att få ett rum även om man inte har bokat och kommer sent på kvällen. Just i Marseilles ligger ett stort Ibishotell precis bredvid järnvägsstationen. I går kunde man se Manchester City vinna med 1-0 i går på den stora skärmen här 🙂 och den är igång även på dagen. Här sitter hotellgäster och andra i lugn och ro med sina datorer. Ett modernt hotell.

Starting more and more to like the Ibishotels. Not if you are looking for the genuinely French, with sparkling steel lifts and red velvet curtains … but these hotels are affordable, simple, yet you have what you need, big common areas, not sumptuous, but good breakfasts and good staff. The hotels are often large and take many people, so it is often possible to get a room even if you have not booked and arrive late in the evening. Just in Marseilles is a large Ibishotel right next to the train station. Yesterday, you could see Manchester City win with 1-0 on the big screen here 🙂 and the screen is running even during the day. Here, hotel guests have a good, quiet room where they work with their computers. A modern hotel.

En lång resa framför mig genom hela Frankrike, med en riktigt regnig start. Väl inne i tåget, varmt och mysigt men utanför ösregn.

A long journey ahead of me throughout France, with a really rainy start. Well inside the train, warm and cozy but outside the pouring rain.

Men det klarnade upp ganska snart.

But the sun was back pretty soon.

Och det franska landskapet bjöd på fin utsikt.

And the French countryside offered nice views.

Det blir väldigt vackert när ingen banvall eller skog är i vägen.

It is very beautiful when no lane or forest is in the way.

En fransk restaurangvagn 🙂

A french trainrestaurant 🙂

Så lite Strasburg by night.

Strasburg by night.

Jag hade bett att få bli ledd till någon i kväll, vilket också hände. Jag träffade Theo. En trevlig man i sjuttioårsåldern från Ungern som sover ute i Strasbourg. Vi pratade lite och så hängde han med in på Mc Donalds för ett mål mat…

I had asked God to lead me to someone tonight, which also happened. I met Theo. A gentle man, about 70 years old from Hungary who sleeps out in the streets of Strasbourg. We talked a little before he joined me to the Mc Donalds for a meal…

Innan jag tog mig till hotellet. Ibis hotellet i Strasbourg ligger också när stationen.

Before I went to the hotel. The Ibishotel in Strasbourg is also right by the station.

 

Påbörjar hemresan

Pratade med fina Véronique efter att städningen var helt färdig och sa hej då, för den här gången. Vi kommer säkert att hålla kontakten då och då under året så att man får reda på olika nyheter. Hon ska ju öppna sitt andra lägenhetshotell (se tidigare bilder) i mars och det ska bli spännande att höra hur det går. Och hon ska få höra om hur det går med nya boken så klart.

Talked to lovely Véronique after the cleaning was done and said good bye, for this time. We will surely keep in touch every now and then during the year to find out about different news. 🙂 She will open her second apartment hotel (see previous pictures) in March and it will be exciting to hear how it goes. And she’ll hear about how it goes with my new book of course.

Så… mot Cannes.

So… towards Cannes.

Inte riktigt film-festival-känsla men…

Not exactly a film-festival-feeling but …

även ett ordentligt regnväder kan ha sin charm. På hemresan finns det verkligen tid för eftertanke… Det tar lite tid att komma in i resemodet igen, men efter ett tag så slappnar man av i det att man bara sitter och ”åker med” och det är ett bra läge för reflektioner och tankar över sin resa, det som väntar hemma och vem man själv är i det hela… lite fria tankar och filosoferande får det bli medan skymningen faller över det franska landskapet.

even a good rain can have its charm. On the journey home, there is really time for reflection. It takes some time to get into the travel mood again, but after a while, it is relaxing just to sit and be carried along with the buss or the train. (To day it was a trip with bout train and buss because of some work the do on the railroad track) It is a good time for reflections and thoughts about the journey, what waits at home and who I am in all this. Some free thoughts and philosophy 🙂 when the twilight falls over the French countryside.

 

Au revoir

Jag åt en väldigt god fiskrätt på Chez Victoire i dag och fick ett bra tillfälle att säga hej då till vännerna. Lite vemodigt, men jag har fått träffa dem i en månad, och nu bär det hemåt snart.

IMG_3274

Fick en trevlig konversation med dessa två damer på engelska. Den högra damen är bildlärare och har skrivit barnböcker. ”Wellingion Wonderdog” och ”The little Christmas tree” är hennes. Om du vill se en söt barnbok så klicka här.

Jag ville säga hej då till Jacq Kino också, min konstnärsvän och inspiratör så jag gick en tur till hans ateljé. Här, hans coola biostolar. Vi pratade genom hans översättningsprogram på telefonen, som alltid 🙂 Jag visade honom mina bilder, fick bra feedback och köpte några litografier av honom. Kul möte!

Och vi tog en selfie 🙂

Fria Sofia blickar tillbaka på Ateljégatan

Eftersom jag åker hem i morgon går jag igenom mina bilder och ser om det är något jag missat och det är det ju… jag har ju inte publicerat ”Ateljegatan 3” ännu!! Här kommer de bilderna. Det var några dagar sedan. Nu, när jag har haft tid att kolla runt bland bilderna är roligt att bli påmind om hur det har varit.

Detta galleri måste jag ta med.  Det är ett galleri för 7 stycken keramiker.

Den flickan som var i galleriet i när jag var där heter Clotilde och gör dessa fina smycken.

Om man tar av på en sidoväg mot slutet av Ateljégatan (en gata som jag inte hittar namnet på, inte ens när jag letar på Google maps) så hittar man Galerie du Faune. Jag fick veta att galleriet är en vanlig liten lägenhet som är ombyggd till galleri, vilket jag tycker är intressant. Tänk om man hade ett galleri i Antibes. Just imagine!

De har både skulpturer och tavlor.

Om man går genom ett av valven i muren kommer man ut på den stora Plattan (som jag kallar den) där det växer vackra träd.

Här, en konstnär som leker med illusioner, som man kan beskåda på Plattan. Vad är bakom och vad är framför? Han heter Sosno. Vad konstverket heter vet jag inte men jag skulle bli förvånad om det inte heter Poseidon.

Några av konstverken fungerar som stolar för den som vill. Om du vill kika mer på Sosnos konst så klicka här. 

Det är från Plattan man bäst ser alla båtarna.

och Fort Carré.

På Plattan står också det stora pariserhjulet som lockar varje gång, men jag betvivlar att jag kommer att våga. Jag betraktar det med en skräckblandad förtjusning varje gång.

 

 

 

Fria Sofia blickar tillbaks

Jag hade varnats innan av många olika människor för busvädret som skulle komma. Det passade mig alldeles utmärkt. För det första är det just detta jag har åkt hit för (att få se hur en fransk höst ser ut) För det andra passar det bra eftersom jag har en del att göra inne. Det skulle bli en dag i lägenheten ändå. När man bor i lägenhet förväntas man att städa den innan man åker hem, så det fick bli städ-, disk-, tvätt- och allmän ordningsdag i dag. Men när jag tog en tur ut för att handla mat tyckte jag ju att det var en smula överdrivet. C:a 18 grader, ett lätt regnväder och ingen vind. Ungefär som en vanlig men varm, svensk, sommar. Nu är jag tillbaks i min fina lägenhet, njuter av ljudet av regn och kollar runt på Facebook… Då hittar den här bilden från området där jag bor hemma i Sverige. Jag menar, come on!

I had been warned before by many different people for the terrible weather that would come. It suited me very well. Firstly, that’s exactly what I’ve been here for (to see what a French fall looks like). Secondly, it’s fine because I have a lot to do. It would be a day in the apartment anyway. When you live in an apartment, you are expected to clean it before leaving, so it became e a cleaning-, laundry- and packingday. But when I went out to shop for food it was about 18 degrees, a light rain and no wind. Something like a regular but hot, Swedish, summer. Now I’m back in my nice apartment, enjoying the sound of rain and looking around on Facebook … Then I find this picture from the area where I live in Sweden. I mean, come on!

Jag tror att jag stannar kvar 🙂 Nej, men jag får muntra upp mig med några minnesbilder från Antibes, tror jag bestämt.

I think I’ll stay 🙂 No, but I’ll cheer me up with some memories from Antibes, I think most definitely.

Här kommer de utlovade bilderna på Picassomuséets terass. Vacker stenläggning och en staty av Miro. Ja, jag kom in i muséet till slut på tredje försöket, vilket var trevligt. Det var inte så många besökare som mitt i sommaren och jag hittade ett konstverk i form av en sten där jag satt ett tag och solade.

Här hittar man en vidsträckt utsikt över medelhavet. Bara skymd av enstaka skulpturer 🙂

Det stora verket i ena änden föreställer modernismen som en pil som krossar de antika idealen och de gamla sättet att göra konst (Min tolkning) I grushögen ligger delar av något som föreställer antika skulpturer.

I bakgrunden skymtar de båda stränderna Plage du Ponteil och Plage de la Salis.

Nice i bakgrunden.

De stora kaktusarna på terassen är också fina med sina frukter. ja det är fina minnen att ha med sig hem 🙂