Detta är inte en annons

Efter att jag hade gjort en annons om CK har jag tänkt på hur mycket annonsering man gör för alla möjliga saker utan att det är annonser. Så fort man har varit med om något roligt eller träffat nån vän så beskriver man ju det i väldigt positiva ordalag, det är ju liksom bloggens natur. Jag gick tillbaks i bloggen och tittade lite på hur jag skriver om andra affärer, restauranger och platser. Alltihop hade ju kunnat varit annonser.

Skillnaden mellan annons och inte är ju hårfin, ändå måste man visa tydligt när det är en annons.

Vad hade jag skrivit om CK om det inte hade varit en annons? Antagligen ännu mer upphöjande, för jag är verkligen nöjd med den affären. T.ex. är de riktigt duktiga på ramar och den enda butik i Vänersborg där man kan köpa ramar för den delen. Dessutom är allt standardiserat så alla psaspartouter passar perfekt med ramarna och dessutom med de ritblock jag köper o bokhandeln. Det gillar jag. Då behöver man inte skära till nya med olika mått hela tiden.

Just på färger är CK inte så stor och jag gillar inte de klara färgerna. Eller gjorde inte i alla fall. Mitt måleri ändrar sig ju hela tiden och det kan komma tider då det passar mig med de klara färgerna. Men just nu har CK en uppsättning akrylfärger som är urläckra. De är matta och dessutom finns det en guldfärg och en kopparfärg som jag använder hela tiden för tillfället.

Ja, ungefär så tycket jag om denna butik och som sagt; Detta är inte en annons.

Till dig som tycker att det har varit få blogginlägg det sista vill jag bara berätta att det är något tekniskt fel med bloggen. Just i dag var det inte nått krångel så jag passar på att berätta om de här svårigheterna… och om dagens tankar. Jag bara hoppas att allt tekniskt ska lösa sig och att jag kan höra av mig så mycket jag vill.

 

Annonser

Detta är en annons: CK i Vänersborg

Jag köper alltid mina ramar och passepartouter på CK i Vänersborg.  De passar så bra med mina ritblock vilket underlättar. Mina favoriter är vita platta i olika storlekar med vit passepartout, men jag använder också svart passepartout. Svart passepartout passar bäst till gulramar tycker jag, men det är så klart en smaksak. På CK finns det många olika storlekar, färger och sorter att välja mellan. Här en bild från mitt galleri.

paket

Jag brukar handla akrylfärger i Trollhättan annars för att det är så viktigt med kvalité på färgerna. Däremot drar jag mig inte att använda gammal färg. Jag använder upp mina färgburkar innan de slängs. Men de här färgerna som jag hittade på CK såg lite annorlunda ut (lite matta på ett sätt, eller lite kinkey) så jag blev intresserad, tog en chansning och köpte en uppsättning (med sex färger)

img_4599

Ungefär samtidigt fick jag ett uppdrag från en vän att måla några föremål som fanns i templet på gamla testamentets tid. Och tror du inte att denna färg serie innehöll en guldfärg och en som ser ut som koppar! Vilket coolt sammanträffande.

img_4605

Jag målar ju inte exakt, mitt måleri är ju mer som glimtar av ett tema eftersom det är en collagestil men det passade onekligen bra med dessa metallfärger i just detta tema.

img_4610

Bra kvalité var det också på färgerna (=mycket pigment)

img_4607

Nu vill jag rekommendera dig att gå in på CK och kolla deras konstnärsmateria. Och du, om du gör det så var juste och berätta att du läste om det på bloggen 🙂

Jag har LÄNGE undrat när och hur jag ska börja med annonser på min blogg och i dag är det premiär. Men oroa dig inte… det blir BARA grejer jag verkligen har testat, använt ett tag och som jag kan stå för.

Marie

Jag trodde att det skulle bli som vanligt i jul, det brukar bli massa slöa dagar då jag flyttar in till min kära mor och dagarna går till umgänge, umgänge och åter umgänge först och främst. och så… långa sovmornar, god mat, långsamma promenader, bridge och kanske, några samtal med släktingar i andra städer och länder. Under denna tid gör jag inget med någon annan, vi brukar kalla det tt vi går i ide över alla juldagarna fram till 13’e. Men den här julen kom Mari på besök vilket var väldigt trevligt. Men trots detta välkomna besök så tog jag inte ett enda foto, trots att vi båda gillar foton/bilder och tittade på massa foton och målade bilder. (Vi delar det där bildnörderiet)

Så just när tåget rullade ut från Vänersborgs järnvägsstation på väg mot Göteborg och sedan Stockholm kom jag på att jag ville ha en bild och tog detta snappshot.

mari

Då såg jag inte alla speglingarna, men är nöjd med detta foto taget i farten… God fortsättning vänner ❤

Årssammanfattning 2018

Tack Underbara Clara för lånet av denna årssammanfattning! Hon bjuder på den, vilket är trevligt. Om du vill besöka hennes blogg så klicka här Där kan du läsa hennes svar och även kopiera sammanfattningen om du vill.

Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut? Öppnade ett galleri.

Genomdrev du någon stor förändring? Jag gjorde om mitt vardagsrum till en stor målarateljé.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nej.

Vilket datum från år 2018 kommer du alltid att minnas? Den 3 oktober då jag tåg-luffade och kom fram till Antibes och att det kändes som att komma hem när jag gick från stationen mitt i natten.

Vilka länder besökte du? Danmark, Tyskland, Schweiz och Frankrike.

Bästa köpet? En ny kamera.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Ja, jag visade en vän att han kommer att vara med i min nästa bok och han reagerade väldigt positivt när han fick läsa sidorna där han är med. Det var kul och en stor lättnad att han reagerade så positivt.

Saknar du något under år 2018 som du vill ha år 2019? Jag skulle vilja tillfriskna från utbrändheten och har också några släktingar som jag hoppas blir friska från olika krämpor.

Vad önskar du att du gjort mer? Tagit det mer lugnt och tagit mer hänsyn till att jag laddar batterierna bäst när jag är ensam och har egentid.

Vad önskar du att du gjort mindre? Slösurfat på Facebook.

Favoritserier från året som gått? Den där serien när en hel familj flyttar till Corfu.

Bästa boken du läst i år? Efter Ferrantes fyra böcker har jag haft svårt att hitta bra böcker. Jag läser gärna och mycket. Den bästa läsningen i år var när jag läste om en gammal favorit av Hawkins: Kvinnan på tåget.

Största musikaliska upptäckten? Nja, jag lyssnar helst på lovsång hemma, men där finns det ju också upptäckter… Kanske New wine live: Ger allt vi är. Lena Andersson som en gång i tiden sjöng: Är det konstigt att man längtar bort nå’n gång? Hon har kommit ut med en kristen lovsångs-CD som heter: Open your heart, som är väldigt bra.

Vad var din största framgång på jobbet 2018? Ja, det var väl att så många kom till galleriet och köpte konstverk.

Största framgång på det privata planet? En välkommen viktnergång. Inte jättemånga kilon, men ändå!

Största misstaget? Vilken svår fråga! Jag glömmer antagligen misstag för det är ju jättesvårt att komma på något. Jag får väl dra till med att jag skulle vara med i en höstmarknad där jag skulle presentera boken om Cap d’ail och var så himla sjuk i influensa OCH maginfluensa att jag varken gick dit och heller inte ringde biblioteket och avbokade, vilket fortfarande känns trist, det var ju ett riktigt misstag.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Jag hade hade ett väldigt bra 2017, så tyvärr får det nog bli ledsnare. Det låter ju väldigt trist, men jag var nog gladare 2017.

Vad spenderade du mest pengar på? Konstnärsmaterial av olika slag.

Något du önskade dig och fick? Jag önskade mig att galleriet skulle bli fint och iordning gjort, vilket blev av.

Något du önskade dig och inte fick? Ja, det finns några affärsidéer som inte blev av, men kära nå’n så är det väl alltid. Alla idéer måste ju inte förverkligas direkt, det kanske blir av nästa år. 

Vad gjorde du på din födelsedag 2018? Jag var hemma på gården och firade med en mindre skara goda vänner.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Om jag hade kunnat längre i Frankrike.

Vad fick dig att må bra? Jag älskar att laga mat, vilket alltid gör mig glad. Promenader som alltid och att måla. Och Frankrikeresan gjorde mig glad.

Vem saknade du? Jag saknade mina franska vänner när jag åkte därifrån.

De bästa nya människorna du träffade? Just det här året träffade jag mest nya människor i Frankrike.

Mest stolt över? Jag är mest stolt över att min firma har kommit igång.

Högsta önskan just nu? Att det ska gå bra att färdigställa boken om Antibes. jag är en typisk ”startare” och kan ha svårt att slutföra projekt. Jag hoppas att det ska gå lätt och bli glädjefyllt.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Jag vill hemskt gärna vara mer systematisk och välplanerad, men det kan vara svårt att uppnå, he, he. Men jag vill ta mig tid att tänka igenom och planera allt som har med firman att göra i början av året.

Gott nytt år på er!

2019

Det är alltid en högtidsstund när nästa års almanacka kommer i december.

Det brukar vara första gången jag ens reflekterar över att vi är påväg mot ett nytt år.

Hösten är ofta intensiv för mig eftersom jag både målar och skriver som enklast under den mörka tiden och tillvaron präglas väldigt mycket av ett enda långt nu.

Men nu ska det teckningsbordet städas och egentligen hela vardagsrummet ska bli fritt från pappersbitar färgpytsar och penslar som ligger och torkar. Det blir lite normalare hemma hos mig och jag kan göra annat än att grotta ner mig i bilder och böcker. Gärna just nu, några dagar innan julafton.

Bloggkrångel

Sedan jag kom hem från resan så har bloggen krånglat på olika sätt. Nu har det ordnat till sig, men bara om jag använder lapptoppen, inte den stora datorn. Mycket märkligt… Under tiden har jag så klart målat nya bilder…

och passar på att bjuda in dig till mitt galleri på Nygatan 29B i Vänersborg: Fria Sofias galleri. Det är öppet på söndagar kl. 14.00.

Där är det julpyntat så där lagom innan jul 🙂 Välkommen dit i morgon om du vill handla fina bilder till någon kreativ vän, granne eller till någon i familjen. Den humoristiska reseskildringen om resan till Cap d’ail finns där för 180 Kr för den som är lässugen.

Fria Sofia tänker till om resan

När har jag nått Svenska mark sitter jag och lyssnar på tre unga väninnor som har varit i Köpenhamn över helgen.

De spelar på en app som heter ”ordsnack” och pratar om hur helgen har varit. När den nordligare långsammare skymningen börjar falla kommer minnen från resan tillbaks…

kanske mest händelser som jag inte skrev om.

olika hemlösa personer dyker upp på näthinnan.

Varför skrev jag inte om dem?

Kanske mest för att de inte ville vara med på foto.

Men när olika fester var slut och ”alla vännerna hade gått hem” var man gatans barn igen… precis som dem… innan man gick hem till det ombonade hotellet.

Och varför skrev jag inte om rädslan?

Att jag besökte Marseilles tågstation förra året dagen efter terrordådet där och att jag, ett år senare knappt vågade gå in där igen. Den sidan av Europa har jag ju också upplevt, det kan man knappt undgå.

Eller om mannen som gick på tåget, lämnade sin ryggsäck och försvann…

Kanske hade han bara gått till restaurangvagnen eller så hade han lämnat tåget…

Borde jag ha kontaktat tågpersonalen?

Att jag faktiskt gick fram till ryggsäcken… öppnade den (!!) och kollade att den inte innehöll en bomb. Jag vet inte varför sådant inte kom med. Men det kom sannerligen med i minnet!

Och alla stämningsfulla, men inte så glassiga bakgårdar till alla hotell man besökte…

Som också visar något av Europa.

Trånga gränder och många telefonledningar…

Även om vissa saker inte verkade viktiga när resan pågick som bäst…

finns olika människor jag träffade som var hemlösa och olika stämningar på olika bakgårdar med mig i minnet… det märker jag under den sista delen av resan och under dagarna efteråt då jag bara tvättar kläder, sover gott, sover länge och bara försöker att landa hemma i Vänersborg. Vilken resa jag har varit med om! Och vilka minnen jag har med mig hem. Helt otroligt egentligen. Om du vill känna Europa på pulsen och lära känna olika platser… skaffa dig en Interrailbiljett!

 

 

 

Sköna Köpenhamn

En guidad tur med en buss…

det är väl bara för gamla tanter…

Men vänta nu…

jag har ju just fyllt sextio år. Jag vänjer mig aldrig! 🙂

Självklart var det mycket focus på paradbyggnader men…

man fick se så mycket annat också.

Den klara höstluften och…

solen som stod lågt på himlen…

och själva Köpenhamnskänslan.

Här två trevliga medresenärer.

Jag tyckte faktiskt att det var värt sitt pris.

Köpenhamns tivoli.

Iiiiiiiiiiiiiiiii !!

Så kom skymningen och jag tog en tur iklädd långkalsonger (!) under jeansen…

Pratade lite med dessa två som satt och spelade brädspel utanför en pub.

Och hittade en mysig restaurang…

Där jag tinade upp 🙂 och åt en smarrig laxmiddag…

IMG_4298

 

 

Vad var bäst?

Vad tyckte du var bäst med att tågluffa?

Det är att resan är som själva livet utan alla måsten som är där och stör. Man kan vara så nördig och introvert man vill och bara grotta ner sig i en bok eller sina bilder under en halv (eller hel) dag och samtidigt hur utåtriktad man vill. Det är så lätt att umgås, kan inte riktigt förklara det men det kopplas på en sorts förmåga att bara hamna i olika konversationer på allt från några minuter till några timmar. De här olika motpolerna blir väldigt tydliga tycker jag när man reser. Sen har man med sig massa fina minnen hem.

Vad skulle du ha gjort annorlunda?

Jag får skärpa till mig vad det gäller packningen! Jag ska ta ett riktigt prat med mig själv när jag väl kommer hem om detta 🙂 kanske till och med göra listor för olika årstider i Europa. Och sedan vara hårdare när jag packar, jag reser fortfarande omkring med för tung packning och massa kläder som inte används.

Vilken del av resan gillade du bäst?

Den delen där jag stannade längst på resan… i Antibes. Jag trivs med att riktigt landa någonstans, men nerresan bjöd ändå på oväntade upplevelser. Otippat att ha det så trevligt i Karlsruhe som det blev 🙂 De två utflykterna på franska rivieran kommer jag att minnas länge, men eftersom jag fortfarande var förkyld upplevdes de lite mer ansträngande än det hade gjort om jag hade varit frisk. Men jag funderade också på om den begränsning det gav att vara lite krasslig gjorde att jag blev bättre på att ta det lugnt och kanske inte alls var så förskräckligt på en resa som jag först tyckte…

Vilken del av resan gillade du sämst?

Ja, men det får nog bli förkylningen, trots allt.

Vad gjorde dig mest förvånad?

Att det funkar att ha distansvänner. De människor som jag betraktar som vänner nere i Antibes med dem var det bara att ta upp tråden igen när vi väl träffades. Det betyder jättemycket för mig när jag reser.

Minst förvånad?

Det där är en svår fråga, man har liksom på sig ett par förundrans-glasögon när man reser och mycket förvånar, vilket flyt man har med tågtider, eller vilket flyt som inte infinner sig. Allt gör en förvånad. Men minst förvånad? Kanske själva upplevelsen av olika städer. Jag upplever t.ex. Hamburg på samma sätt varje gång och likaså Köpenhamn på samma sätt. Alltså, upplevelserna skiljer sig från varandra men jag kan lita på att om jag tyckte om en stad en gång så tycker jag samma nästa gång. Marseilles och Lyon upplever jag som stressiga varje gång och Strasbourg och Antibes som lugna och behagliga.

Vad tar du med dig hem, till ditt liv hemma?

Ja, det skulle väl vara att tillåta mig att ta det lugnt mycket mer än jag brukar och att öppna upp mer för trevliga konversationer i vardagen.

Vad tar du inte med dig?

Den franska otåligheten den kan få stanna kvar i Frankrike 🙂

Hur var det att blogga samtidigt?

Jättekul! I början berättade jag det och kände mig sedan förpliktigad att ta med de som jag hade tagit foton på så jag bestämde mig snart för att hålla igen med att berätta om bloggen för att kunna vara friare i mitt val av bilder. Jättekul också att sammanfatta det jag hade gjort på dagen.

Vilken dag gav dig mest besökare?

Den 10 oktober. Resan mellan Hamburg och Karlsruhe med den här puss bilden

jag tror att det var den som lockade 🙂 Besökarna var från dessa länder: Sverige, USA, Frankrike, Spanien och Schweiz.

Vilken var den mest otippade besökaren?

Jag kan inte se vem som besöker bloggen, men vilka länder de är ifrån, så det mest otippade var väl att få besökare från Kina.

Vilken bild är du mest nöjd med?

Den här är fin, gillar när porträtten funkar.

Den här tycker jag om. Allt från cykelstyren till frisyren. Blicken, instrumentet, tidpunkten på dagen i skymningen. Är lite ambivalent dock till att focus inte hamnade helt rätt (var är det egentligen? Längst ner på Cellon kanske) så ansiktet är lite suddigt, men det tar inte bort det faktum att bilden fångade stunden.

Det var också roligt att leka med speglingar och fokus på detaljer och suddigare bakgrund så klart, en kul effekt som förmedlar stämningen (i bästa fall)

Sämsta bild?

Oj, vad svårt. Hur ska man hitta den sämsta bilden? Det är som att skriva ful poesi, det går liksom inte. Hur mycket man än försöker, så blir det ändå poesi av det…

Men jag väljer den här… för den blev så disig och förmedlar inte alls känslan av att åka omkring i det där fina vindistriktet, vilket upplevdes mycket frodigare och grönare i verkligheten.

Kommer du att resa igen?

Absolut!

 

 

 

Mellan Hamburg och Köpenhamn

Så här heter det prisvärda hotellet i Hamburg. Hotel Village. När man går ut från stationen är det rätt fram till höger.

Det här kanske hotellet själv inte håller med om, men Chabbychick tycker jag beskriver stilen. Notera de röda sammetsgardinerna och ljuskronan.

Ett bra hotell, hur som helst.

När man går tillbaks till stationen morgonen efter så kan man hitta ett café som är specialister på kaffe (längst till vänster) Med sirup och hela köret. Jättegott!

Jag bokar ju varken hotell eller plats på tåget innan så jag vet inte vad som väntar mig när dagen börjar. När man har klarat av platsbokningen så kan det ju hända att man har en timme eller två tills tåget går, men det gör ingenting. Denna förmiddagen utforskade jag stationens olika möjligheter…

Personligen gillar jag inte sådana här platser, du vet det är som stora inne-hallar med olika restauranger. Men jag vill ändå nämna att Hamburgs station har en sådan för att det ger en möjlighet att äta riktig mat (och inte bara sallader eller pajer) Här får man ett ordentligt mål mat om man vill det, vilket kan vara bra på resan utan att lämna stationen.

Det här är min favorit. Det är ett bageriet som heter Joung. Det ligger inte i själva stationen men strax utanför. Om du står på torget utanför stationen så bör du se det åt vänster om du har stationen bakom dig. Ett riktigt bra ställe att besöka om man har lite tid innan tåget går. Mycket bra tycker jag. Lugnt och skönt.

Väl på tåget så blev det en del landskap som gled förbi.

Landskap efter

landskap.

Så träffade jag denna trevliga tjej som heter Kerstin. Hon var helt enkelt ett supertrevligt resesällskap. Hon är tysk men har bott i Sverige länge och pratar perfekt svenska. Vi både pratade och gav rum till att läsa och sova emellanåt. Hon hade en röd dator men bilden på henne gjorde sig så bra i svartvitt, så svartvitt får det bli 🙂

Under denna sträcka ingår det en tur med färja. I början gick det hur bra som helst, men sedan fick jag lägga mig ner på en skinnsoffa, jag har extremt lätt för att bli sjösjuk.

Apsalon var fullbokat i kväll så jag sökte upp det här hotellet istället nära Apsalon i Köpenhamn.

Det var på tok för kallt för Köpenhagen by night, så det blev ingenting med det…

Jag avslutade kvällen som så många andra genom att ha kul med mina bilder. Hur kommer det att gå när jag inte resebloggar längre? Kommer jag att få abstinens besvär? Det kanske finns något ställe att åka till för att bli fri från bloggberoende, hi, hi. Jag har haft jättekul och det har varit ett sant nöje att utforska olika bildredigerings program.