Gamla stan

Jag vandrar ju ofta omkring i gamla stan i Antibes, så även i dag. Det har varit två ganska mulna dagar nu i Antibes. Ett väder som passar bra för att strosa omkring. Eftersom jag numera ”bor” i gamla stan blir det ofta så att jag bara knallar ut för att ta en liten promenad som ofta blir mycket längre än jag hade tänkt…

I dag fick jag syn på denna balkongen, just en sådan som jag skulle vilja ha här nere. Man kan ju alltid drömma…

Överallt ser man fina blommor…

Som hänger, eller klättrar…

Eller växer ur krukor.

Ett krukmakeri finns det åxå, där man kan gå på kurser i keramiktillverkning.

Trevliga människor där och en välkommen paus.

Om du vill se mer av det här stället så klicka här.

I gamla stan ligger också denna pärla, Choopy’s. Spännande koncept med glutenfria, väldigt fantasifulla bakverk och glutenfria wraps för den som vill. De har även annan mat som frukost med ägg eller olika luncher. För att se deras FB-sida så klicka här.

Konstnären som har gjort de stora djuren som finns på olika ställen i staden just nu heter David Rivalta och det finns ett museum i utkanten av gamla stan, där både skulpturer och oljemålningar visas OCH fotografier där människor i Antibes har interagerat med djuren eller hittat spännande vinklar och ljus…

Det här är min favorit bland fotografierna. Ljuset, snön, kvinnan och björnen.

Här en spegling av Rödluvan och vargen och slutligen en hund som har hoppat upp på en av vargarna.

Om du vill se lite mer av konsten och konstnären så klicka här.

I gamla stan finns också en spännande designer av smycken gjorda i plexiglas + ett annat ämne om man vill ha glittriga varianter. Jag tycker att dessa smycken är fina. En bra kombination av modernt material och traditionell känsla för smycken.

Oj, oj, vad mycket det blir när man ser tillbaks… jag får ta resten en annan dag, tror jag.

Annonser

Chez Victoire i Antibes

Jag tänkte att jag skulle göra en presentation av mitt favoritställe, Chez Victoire. Jag har gjort det förut, men nu när jag har varit här ett tag… så har jag lust att presentera det lite mer inifrån… eller lite mer hur upplevelsen ser ut i mina ögon, med min kamera (i plattan) och med lite hjälp av bilder från deras hemsida. När man är där på dagen slås man av att Chez Victoire besöks av människor i olika åldrar. Det påminner om ett bättre skandinaviskt lunchställe, om man bara tittar på själva looken. Men när man har smakat på maten, vinet, tilltuggen, mineralvattnet, och deras cafe au lait hamnar restaurangen i en helt annan kategori (jag får förresten inte glömma att smaka på något mindre tilltugg, kanske något sött, nästa gång) Man blir positivt överraskad – varje gång! Maten kommer att ta dig med storm när du kommer dit 🙂

På dagen är det lättast att se det mångfald av gäster som kommer dit.

Ett riktigt familjeställe…

Dit man gärna tar med sina barn och även de äldre kan känna sig bekväma.

Det är lätt att komma i samspråk med någon om man kommer ensam. Många verkar känna varandra, hjärtlig stämning. Och så min vän, kyparen som ger sina gäster det bästa. Man känner sig helt enkelt välkommen där. Efter ett glas vitt, en ”exotisc sallad” (glömde kameran tyvärr, just vid detta tillfälle men stora räkor på spett, sallad, gurkskivor, annanas och en vinegrett från himlen) och med sången ”all of me, love all of you” i högtalarna förvandlades trottoaren man sitter på till en magisk plats, även för en ganska analytiskt lagd person.

En av kvällarna tog jag deras Entrecault med Bianässås (kan inte stavningen just nu, vare sig på svenska eller franska) Och även om jag kommer från Vänersborg med en restaurang som verkligen slår på stort med sin goda Bianässås (ursäkta stavningen) så kan jag säga att jag inte har smakat något godare innan…

Kunde inte äta upp den rikligt tilltagna portionen, men den där såsen har ett sting av någon syra som gör den helt optimal, så såsen blev så klart uppäten till sista droppen.

Sedan var det bara att njuta av den goda betjäningen… Vi tog ett foto, jag och kyparen, min vän. Kul minne, när jag åker härifrån så småningom.

Får väl i rättvisans namn lägga med denna bilden. För mig är det dessa två kypare som är ”ansiktena utåt” de är vänner och betjänar snabbt och bra massa människor dag efter dag. Om jag har förstått det rätt är det också kockar och är med och lagar maten i bland. Hittade den här bilden också…

Vad är det där för något gott? Det finns hela tiden nya saker att upptäcka… Nu återstår bara länken 🙂 Klicka här

 

 

 

Villa Luca

Efter en tid i Antibes flyttade jag till Villa Luca. Det är ingen villa men ett hus i gamla staden. Jag ville helt enkelt känna lite på hur det skulle vara att bo i en ”vanlig” lägenhet. Nu var den ju inte helt vanlig precis. Huset gammalt, med massa charm och ett underbart rustikt stengolv, med stora plattor.

20170915_162450

För övrigt tipptopp renoverad med absolut bästa standarden. TV med massa franska kanaler och tvättmaskin!

20170915_155005

En ljuvlig toalett i sandfärgat kakel, möjlighet att torka tvätt över duschen.

20170915_162629

Fräscht, vita väggar och med färger som gick i rosa och grönt. Tvåglas, moderna innanfönster och typiska gröna fönsterluckor utanför med mer än en halvmeter emellan som det kan vara i riktigt gamla gedigna hus.

20170915_162657

En av fördelarna med att bo i lägenhet är att man kokar maten själv och kan äta ganska billigt och enkelt .

20170915_155035

Eftersom man är herre över sin egen tid är det lättare att skriva i en lägenhet tycker jag. Jag skriver helst på morgonen och kan skriva några timmar samtidigt som jag passar på att äta frukost eller duscha om jag vill ha en paus. En annan fördel är ju att semestern blir mycket billigare, och man kan stanna lite längre. Man känner sig också mindre som en turist när man sköter sig själv och finns närmare det genuina livet i staden.  På bara korta promenader hittar man krukmakare, smågallerier, små uteställen (med Vrap eller smårätter) till och med en matbutik finns alldeles i närheten, där man lär sig var allt finns efter vart. Första gången bad jag en man hjälpa mig att förstå om det var diskmedel eller tvättmedel som stod framför oss i hyllan… det visade sig att det var mjölk! Som finns i plastflaskor här som liknar tvättmedel. Sån’t händer inte längre 🙂

Veroniqe

Fina och trevliga Veronique har hand om lägenhetshotellet som är ett familjeföretag. Nästa gång jag hyr här ska jag boka direkt och inte genom ett boknings företag, det blir billigare. Rummen är verkligen trevliga och finns i tre olika storlekar. Om man bor två hela månader under lågsäsong så betalar man 6000 Svenska kronor per månad, vilket är ett mycket bra pris för en så fin studio i gamla stan i Antibes med närhet till snabbköp, caféer, restauranger, kultur, olika konstnärliga verksamheter, stranden, busstorget osv. Veronique kommer att ha ett till lägenhetshotell klart till nästa sommar som inte ligger i gamla stan med på en lugnare plats i Antibes och närhet till en annan strand. Jag funderar på att testa det nästa sommar. Jag rekommenderar verkligen det här lägenhetshotellet för alla som vill bo billigt, bra och centralt i Antibes.

För att kolla lite närmare på Villa Luca så klicka här

Eller gå till deras fina Facebooksida. Där läggs det upp fina bilder från staden då och då. Klicka här

 

Hotel Le Ponteil

Jag minns när jag kom fram till tågstationen mitt i natten. Det var en varm, behaglig temperatur och taxin tog evigheter på sig att komma så jag fick tid att bara stå där och insupa stämningen, atmosfären, den gula belysningen från lyktor och enstaka bilar. För mig var det en pirrig förväntan på vad denna sommarens semester skulle bjuda på. Jag hade kommit fram och natten var ljuvlig.

20170902_205308

Så här såg hotel Le Ponteil ut när jag kom fram. Allt var så stämningsfullt och jag blev väl mottagen av Pascal som visade mig rummet. I bilden skymtar man utetrappan i mörkret och jag som gillar dramatiska stämningar såg framför mig början på en roman här. ”Hon gick uppför utetrappan i en nästan beckmörk trädgård. Två ljuskällor var det enda som gjorde att hon såg var hon satte fötterna. Stentrappan kändes evighetslång, kanske för att hon inte visste vad som väntade där uppe…”

20170906_091655

Dagen därpå fick jag se hotellet i dagsljus. Det är ett äldre, vackert hus som ligger i en väldigt charmig trädgård som omsluter hela stället och skapar en liten oas. Rummen är ganska små men fint renoverade. Det allra bästa med hotellet var de trevliga värdparet Pascal och Veronice. Jag hade först inte tänkt ta frukost, men det visade sig att frukostarna var väldigt goda och framför allt trevliga. Det blev en bra start på dagen.

20170903_094922

Om man hade frågor fick man dem väldigt bra besvarade. Vi tittade ofta på en stor karta innan jag gav mig ut i staden vilket gjorde att jag visste hur jag skulle ta mig till olika ställen innan jag skulle ge mig ut och leta 🙂 Det kändes familjärt och ombonat.

20170910_081408

Just det stora rummet, där man åt frukost om det inte var väder för att äta ute var väldigt fint.

20170910_085539

God var den också, frukosten. Mycket socker 🙂

20170910_082958

Och gav också lite socialt umgänge med andra gäster, eller med Pascal som underhöll och betjänade sina gäster…

20170910_085547Båda i familjen inklusive barn höll på eller hade hållit på med konstnärlig verksamhet och jag fick se en fin skulptur gjord av Pascal och några bilder av sonen. När jag väl hade lämnat hotellet kom det en svenska och höll konstkurer där som jag var nyfiken på så jag besökte hotellet några gånger efteråt bara för att prata med värdparet och kika på alla de fina bilder som gjordes på den kursen. Jag skulle rekommendera detta tvåstjärniga charmiga hotell för alla som vill bo bra i Antibes.

20170905_200547

Om du vill titta på Hotel Le Ponteil hemsida så klicka här och glöm inte att man bokar alltid billigare direkt än om man går genom en bokningsida.

Sans gluten

Jag vill presentera ett matställe som satsar på hög kvalité: Choopy’s. Här kommer en länk till deras FB-sida. Klicka här

Den ligger några steg bort från min lägenhet och jag åt en smarrig frukost där i morse.

Det kan jag inte göra i fortsättningen det skulle bli lite för dyrt i längden, men maten var riktigt god.

De har en avdelning för glutenfria kakor i alla möjliga färger och former. De har också glutenfria wraps att ta med sig ut till en lunch, som ett lunchpaket, fiffigt. Jag valde en med bacon, men det finns vegetariska oxå.

Jag var egentligen mest intresserad av stället eftersom vänner i Sverige har pratat om drömmar om att starta ett cafe med hälsosam profil. Det är mest för deras skull… bara som inspiration. Jag ville fota och berättade för en äldre man bland personalen att det var bara för att visa några vänner. Då visade sig att det var ägaren av stället och att han har planer att öppna liknande koncept i Nice och Paris och var väldigt öppen för att hitta människor att samarbeta med i Sverige. De skulle då få tillgång på samtliga recept på de glutenfria alternativen osv. Det kändes under samtalets gång att mina vänner kanske inte alls var intresserade av ett så direkt samarbete, ingen aning, men nu fick jag i alla fall höra massa information om hans företag. Han var stolt över framgången och det förstår jag. Han hade bytt inriktning sent i livet och han verkar vara mycket kreativ i sin verksamhet.

På väggen nålar på en stor karta som visade att han hade haft gäster som kom från hela världen.

Den riktigt billiga glutenfria maten och den bästa för mig är den som står och kokar på min spis just nu 🙂 Vanlig potatis. Potatisen ska kallna och hamna i en sallad med vitlök, salladsblad, lufttorkad skinka och lite tomatsås.

Det är roligt med ett eget kök. Jag har haft en trött dag i dag, så det passar bra att vara hemma på eftermiddagen och skriva å laga mat…

Inte så jättegott, men skonsamt för magen. Inte så dåligt heller förresten, lagom gott 🙂 En sväng innom Chez Victoir blev det oxå, för att växla några ord med Krys. Det slår mig när jag ser på mina bilder att jag inte ens kommer i närheten av kvalitén på de bilder de själva tar av stället. Men, fick ett snapshot i alla fall…

… och en liten runda på Picassomuséet blev det, bara för promenadens skull och för den fina utsikten.

 

Länkar till konst i Antibes

52-e1505392127772.jpg

Jag vill gärna länka till ställen jag besöker. Och nej, jag är inte sponsrad 🙂 Jag skriver både bu och bä, alltid från hjärtat…

I dag blir det länkar till konst. De tre första är från området längs båthamnen, med restauranger och butiker som jag brukar kalla konstateljéer men som i själva verket är enskilda konstnärers gallerier för försäljning och marknadsföring. De har både dyra konstverk, men också billigare varianter så att det ska passa olika turister.

Vi börjar med min favorit, Jacq Kino. Oljemålningarna är collageaktiga, urbana, fulla med ikoniska bilder och dyra men det finns också tryck av bilderna med begränsade utgåvor för ett mycket lägre pris. Han är skulptör oxå, men det var bilderna jag fastnade för. För att få en glimt, klicka här

En annan duktig konstnär är glasblåsare, Diditer Saba. Här finns det ett myller av vackra glassaker i hans galleri med väldigt varierande priser. Jag skulle gärna köpa ett glasägg av honom, väldigt fina, men vill inte göra resväskan tyngre än den redan är. Jag ska tänka på saken under vistelsen här. Smycken finns också, om jag inte minns fel. För en glimt, klicka här  men oj vilken knasig webbsida han har, man ser ju ingenting av de fina sakerna… Jag ska komma ihåg att fota i affären för en bättre överblick. Men reklamfilmen ger ju trots allt en viss inblick.

Nästa galleri med en konstnär heter Les Helenes. Där hittar man väldigt suggestiva bronsskulpturer och mycket fina bronssmycken. Smyckena ligger mellan 200 till 300 Euro och är väldigt vackra i min smak, lite grova. Jag provar att länka, klicka här

Det fjärde galleriet heter Le Garage som lanserar ett antal konstnärer. Det ligger i utkanten av gamla stan och gränsar till Ponteil, som är den stadsdel där mitt hotell ligger. Personligen är jag inte imponerad direkt, men skulpturerna är roliga och lekfulla. Bilderna vill vara och är Urbana, men för mig blir det lite klichéartat. Kul att kolla på men inte helt autentiska i min smak. De som investerar i konst och kanske vill ha en frisk, lite fräck skulptur eller klatschig målning i sin samling kanske finnes det han/hon söker här. Galleriet flirtar inte med turister och har inte fullt med billigare verk som tryck, smycken eller souvenirer. Nu får vi hoppas att han har en bra webbsida. För en glimt, klicka här

Här kommer en riktig inspirationshöjdare… Butiken heter Choisy Collektion och ligger i gamla Antibes. Klänningarna är inte att tänka på att köpa, jättedyra. Man får inte fota oljemålningarna i butiken. Ändå är detta en så spännande sak utifrån konceptet, att jag tar med den här. Pappan gör oljemålningarna och sonen, tror jag designar klänningarna från bilderna. Det är kanske fler som designar, men sonen har butiken. Klicka härhemsidan visar inte så mycket så jag länkar till deras FB-sida också. Här

Slutligen vill jag länka till Picassomuséet i Antibes, där jag var i går. Det ligger i gamla stan, nära saluhallen, och ut mot medelhavet. För en glimt, klicka här Men kära nå’n vilken intetsägande hemsida. En informativ text finns det dock. Jag ser ingen annan utväg än att länka till TripAdviser. Där finns det bilder som besökare har lagt ut som är riktigt bra. För fotos, klicka här

 

7 september

När man är nere på stranden ser man hela tiden flygplan i luften som antingen går ner för landning eller just har lyft från Nice. Det flyger på ganska låg höjd och ger en liten känsla av hur nära dessa båda städer ligger varandra.

Jag träffade ett väldigt trevligt sällskap på stranden i dag. Eftersom jag reser ensam behöver jag hela tiden hitta någon jag tycker ser trovärdig ut för att kunna lämna min handväska. Jag märker att det ofta blir inledningen på en längre konversation. Kanske för att man ger lite förtroende till någon, jag vet inte, men det blir ofta bra samtal då. I dag simmade jag lite längre och hamnade sedan bredvid dessa spralliga engelsmän.

När vi skildes åt (efter att ha avhandlat Abba, vad vi gör i livet och om Sverige eller Norge är trevligast) så fick jag ta dessa fina bilder på dem. Tack för en trevlig stund!

6 september

Jag var ute efter lite mer genuint landskap och lokal känsla och hade fått ett tips av den snälle hotellägaren att ta bussen till Plage Des Ondes som ligger på Juan Les Pins sidan, men lite längre ner mot Cap d’antibes.

Efter en liten promenad på en väg som sluttade ganska kraftigt neråt, var jag nere på stranden med alla fiskebåtar. Och ja, det var väldigt fint.

Här var det gott att stanna ett tag och äta medhavd lunch. Men det är konstigt ändå att trots att jag sökte det enkla, så efter en promenad på någon kilometer, mestadels uppåt, ramlar jag på värsta lyxhotellet.

Här är den ”lilla” uppfarten till hotellet…

Restaurangen var en egen byggnad, med fin utsikt.

Jag tänkte första ta en sallad men den kostade 461:- så jag nöjde mig med en halv liter mineralvatten för 80 :-  För det priset blev jag fotograferad av en av kyparna (med den stora kameran), njöt av utsikten och använde så klart toaletten, det gör man alltid när man har chansen i detta mineralvattenrike.

Känslan av att vara omgiven av celeberties var en en extra krydda.

På väggarna hängde ikoniska bilder från svunna tider. Bilder på kända personer som hade besökt hotellet eller restaurangen. Det gav faktiskt en viss känsla.

Man var ju i gott sällskap, så att säga 🙂

Här, en riktig människa 🙂 En trevlig tjej som passade min handväska när jag blev fotograferad, som jag konverserade lite med. Hon ställde upp som modell framför ingången till restaurangen.

 

5 september

Jag bestämde mig för att inte fundera så mycket. Förra gången skrev jag inte på boken (Madame, you were very lucky) förän jag kom hem. Jag bara gjorde saker och saker bara hände mig så jag upplevde, upplevde och åter upplevde. Reflektionerna och själva historien kom egentligen efteråt. Det kanske är bättre. MEN det är gott ändå att hålla reda på dagarna och vad som hände när. Jag vet ju inte ens om det blir en ny bok, men utifall om… Jag började dagen på en hårsalong där jag klippte håret riktigt kort.

Sedan gick jag kors och tvärs i gamla stan i Antibes. Det är stenigt, men blommigt 🙂

Fina utestället som ligger precis vid saluhallens övre ingång…

När jag fotar människor så här nära brukar jag fråga om samtycker vilket ofta leder till lite snack och möjlighet att berätta om bloggen. Ofta fotar jag först, när de inte märker det, och frågar senare när jag visar dem foton. Men kommer jag i samspråk med någon och fotar sedan, så frågar jag först och fotar sedan.