Fynda majblommor på Erikshjälpen

Många av de äldre modellerna i papper…

Vi har gjort det enkelt för samlare och har med årtalet på de flesta. Annars finns det listor med äldre majblommor och vilket år det var.

För samlarna alltså 🙂 Men tygblommorna funkar också bra till olika pyssel, som bordsdekorationer och småkort. Eller till hårsmycken för den som är riktigt pysslig.

Välkommen in! Majblommorna hittar du nära kassorna.

En bok i bara svartvitt

Vad gör man när man ska Illustrera en bok som inte trycks i fyrfärg?

Här är en akvarell i gröna färger som helt sonika gjorts om till Svart/vitt.

Några funkar inte som svartvita, medan andra blir bättre…

Ytterligare en akryl bild.

Försöker med att göra om färgfoton till svartvitt oxå.

Samma sak där. Ibland funkar det och ibland inte.

Det känns lite färglöst, men vad gör man? Med tusch- och blyertsteckningar så blir det kanske en bra blandning.

 

Lite bildlek

Jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska göra med bokens Illustrationer. jag bara vet att jag vill åt det här hållet…

Det blir alltid lite knasigt i början när man försöker hitta en ny stil…

Men ibland hjälper det att lägga ut det här, lämna det en stund och sedan titta på det igen om några dagar. Jag behöver hitta ett bra sätt att illustrera med bara svart och olika gråtoner.

Det ska bli små figurer som kan kopieras och repeteras, lite som ett tapetmönster, men har bara börjat lite och lära känna själva tekniken.

Kommande bok

Vi är fyra personer som under en lång tid har gått på en skrivkurs i Medborgarskolans regi. Vi skriver korta noveller, dikter och ibland längre historier. Sedan en tid tillbaks håller vi på att sammanställa materialet för att gr ut en bok tillsammans och så klart sitter jag och spånar på olika möjligheter att illustrera texterna. En av oss är väldigt förtjust i realistiska teckningar, vilket jag inte är så pigg på. Jag har en annan idé som går lite åt det här hållet:

Boken kommer att innehålla olika sorts illustrationer, så det är ingen direkt motsättning här. Jag hade bara lust att göra den här typen av illustrationer till mina texter… Bl.a. därför att det skulle vara en ny stil för mig och det är alltid roligare. Här kommer texten som hör ihop med denna bild:

                                             SPANINGEN

Bilen åkte sakta in på den lilla avsatsen som gjorde att de skulle få en bra översikt över hela den delen av gatan som gick längs torget. Min kompanjon Karl körde bilen, jag satt i baksätet med en karta uppslagen över Vänersborg och i framsätet bredvid föraren satt huvudvittnet i den stora utredningen som hade pågått i ett halvt års tid nu.

– Vem hade lyckats bryta sig in i det stora varuhuset och kommit undan med över hundra tusen kronor julaftonsnatten trots att det fanns personal på plats?

Skönt att Karl är den som leder utredningen, tänkte jag och slöt ögonen.

Bilder från den senaste veckan dansade på näthinnan samtidigt som den hårda klumpen i magen gjorde sig påmind igen. Jonas, min äldsta son, hade bara blivit konstigare och konstigare den sista tiden och i går kom den oundvikliga konfrontationen eftersom jag hade hittat kokain i hans ryggsäck. Han svarade undflyende länge tills jag exploderade och gav honom en örfil, varpå han gav igen genom att ge mig en örfil så att det sjöng i huvudet. Vi tittade förvånat på varandra tills han vände sig om och flydde ut genom altandörren. Jag stod och tittat ut länge i den upplysta trädgården tills jag skakade av både kyla och rädsla.

– Ta lite kaffe, sa Karl och sträckte över termosen och de hembakta bullarna mot baksätet. Det är frun som bjuder.

Efter att jag hade försett mig skulle alltihop fram till den mannen som satt i framsätet och alltså var med för att kunna identifiera målet för vår spaning. Det skvättes och smulades och stämningen blev med ens lite lättsammare.

– Vi kan inte sitta och tokglo hela tiden, det kan ta lång tid det här, sa Karl.

Han log mot oss andra och kände sig mycket bekväm i den faderliga roll han alltid intog när han var den i teamet som hade mest erfarenhet. Jag brukade tycka om att Karl försökte lätta upp stämningen, men just i dag hjälpte det inte riktigt. Det är betydligt lättare att hålla på med polisarbete när man inte har konflikter som pågår hemma. Jag tyckte egentligen om mitt arbete men allt bekymmer hemma kastade en mörk skugga över kvällens uppdrag. Helt olikt mig satt jag och ältade min sorg över att Jonathan lämnade mig för två år sedan och irritationen över att han alltid vann barnen över på sin sida. Det har bara blivit besvärligare och besvärligare med de båda sönerna, Jonas och Anton. Även om Jonas uppträdande den sista tiden slår allt annat med hästlängder.  Jag hade svårt att koncentrera mig på själva spaningen.

– Vad säger du Sofia?

– Va? Jag hade inte hört att Karl ställde en fråga.

– Sofia sitter du och drömmer igen? Är det en ny kärlek på gång?

Jag försökte skratta bort det, men det gick inget vidare.

– Ja, om det vore så väl ändå! Men du får nog upprepa, Karl Bengtsson.

– He, he, jag tänkte att vi skulle låta en i taget ta uppsikten, så kan de andra vila lite.

– Då börjar jag med spaningen, så kan ni sussa lite om ni vill, sa jag.

Jag var ändå för rastlös för att vila. Jag bytte plats med huvudvittnet som snart gjorde sig hemmastadd i baksätet för att ta en tupplur och Karl la huvudet mot ena rutan för att få lite lugn och ro. Nu var det snart bara jag som var vaken och satt och stirrade rakt fram ut på den upplysta platsen framför Handelsbankens uttagsautomat. Klockan passerade tre på natten och bilen såg ut som vilken vanlig bil som helst på parkeringsplatsen en bit bort från automaten. En äldre man kom långsamt gående för att ta ut pengar. Det var ingen anledning att väcka de andra för hans skull. I stället såg natten lite fridfullare ut när den gamle mannen dök upp.

Jag gick igenom den senaste veckans händelser i huvudet samtidigt som jag tittade rakt fram. Hur kan Jonathan ha fräckheten att spela ut barnen mot mig? Han var säkert ledsen efter skilsmässan, men det rättfärdigade inte på något sätt hur han betedde sig. När jag ringde och ville prata om problemen med de båda sönerna sa han alltid med en självgod ton att de aldrig var besvärliga hemma hos honom. När jag påpekade att det kan vara svårare för en ensamstående mamma än en ensamstående pappa med två pojkar i puberteten, så fick jag alltid höra att det inte var han som hade velat skilja sig. När blev han en så’n skitstövel?

Nej, skärp dig nu Sofia, du är på spaning och gärningsmannen förväntas att dyka upp här i natt.

Avlyssningsenheten hade gett oss tipset. Vad hade huvudvittnet sagt egentligen? En ung man med skägg och tofs? Det var väl mode just nu förstås, nästan alla killar i den åldern hade långt hår, visst var det väl så? Sedan jag hade förstått att signalementet stämde in på Jonas så hade jag burit på en molande, isande värk i magen. Och nu närmade sig en ung man automaten. Han såg sig oroligt omkring och jag såg med största tydlighet att det var Jonas. Jag satt som förlamad och såg min egen son ta ut mycket pengar i olika omgångar. Jag såg hur jagad han såg ut, plågad. Jag satt andlös och tittade, helt oförmögen att röra mig eller säga något. Smärtan inom mig och chocken gjorde mig stum. Jag kan inte kalla det ett beslut jag är stolt över, men jag satt som fastfrusen i bilsätet. De båda männen snarkade nu hörbart och jag lät Jonas försvinna ut i mörkret.

Vår på Erikshjälpen

Det packas upp vår och sommarsaker på Erikshjälpen nu…

Det börjar se lite annorlunda ut i klädavdelningen 🙂

Det finns fina fynd just nu om du vill bli vårfin.

Vår chef på den stora klädavdelningen gjorde en riktigt fin vårdekoration i dag, med utgångspunkt i den här fina klänningen.

Det blev en hel kollektion av rosa kläder och accessoarer. Mycket fräscht, tycker jag! Kom och kolla på lördag, vet ja’ 🙂

 

Liljor

Jag vill bara göra lite reklam för mitt kusinbarn som bor i Schweiz och är expert på ovanliga liljor. Jag var och hälsade på hela familjen i somras och fick tillbringa några timmar med honom i hans del av trädgården med ett litet ”fixa-med-blommor-hus” och en hel odling av alla möjliga fina liljor. Jag fullkomligt förlorade mig bland alla fina blommor…

Nu har jag beställt några lökar (av en sort som ännu inte har börjat växa nere i Schweiz) och ska se om de tar sig i våran trädgård. Vi är 12 hushåll i en bostadsrättsförening som delar på en fin trädgård och just denna våren ska jag se om vi kan föra in några liljor här.

Det smittar, när någon är så entusiastisk som han är.

Tack Pontus för att du följer ditt intresse så som du gör!

 

Kväll på Chez Victoire

Jag har inte själv upplevt Chez Victoire kvällstid men när jag hittade deras facebooksida, önskar jag att jag hade det. Där höjs stämningen med underhållning av olika artister. Denna vinter har jag gått in och tittat på deras videor flera gånger och bara gungat med och drömt mig bort till varmare temperaturer. De som arbetar i denna pärla till restaurang verkar vara goda vänner, utvecklar sin meny kreativt  och tar hand om sina gäster på bästa sätt.

Videor från deras musikuppträdande hittar du på deras Facebooksida. Om jag har förstått det rätt så trycker man på ”följer” för att få tillgång till hela sidan. Du hittar sidan här.

Antibe är en underbar stad för den som är intresserad av konst. Picassomuséet,  bara det är värt ett besök, men överallt ser man också olika konstnärer med sina gallerier där man kan köpa konst. Undra vad de betalar i hyra för en ateljé i Antibe?

Chez Victoire

Den bästa maten i somras på resan till Sydfrankrike bjöds definitivt på Chez Victoire.

Jag var på besök i Antibe för att besöka Picassomuséet och kom till staden mitt i ett regnväder. Trots att jag hela tiden fick gå från det ena regnskyddet till det andra, upptäckte jag snart att det var trevligt att gå där för det var den enda staden jag besökte som var platt.  Där går inte alperna så nära stranden och man behöver inte antingen gå uppför eller nerför på vägar eller trappor. Behagligt, för jag kände inte träningsvärken så mycket. Jag hade gått Pasteurgatan hela vägen från stationen då regnvädret tilltog och jag tog skydd i en bilverkstad som låg mitt i staden. Där frågade jag en äldre herre om han visste om någon lunchrestaurang i närheten och han pekade ut Chez Victoire för mig.

Blöt i håret och på klänningen gick jag in. Det var inte så mycket folk där just denna regniga dag och jag fick en jättebra betjäning av en omtänksam kypare som rekommenderade Entrecault efter att jag hade bett om något man blir mätt av.

Av någon anledning fungerade inte kortet när jag skulle betala, så jag fick lämna ifrån mig passet och komma tillbaks två dagar senare. Denna gången var det en underbar solskensdag och restaurangen var helt proppfull. Jag tog en Entrcault igen för jag lever i den tron att ingenting kan toppa den… fortfarande.

Senare har jag letat upp stället på nätet och hittat fina videor från musikuppträdande och bilder på deras mat och underhållning (Jag återkommer med ett kapitel om kvällsunderhållningen och nya maträtter, senare) Så här presenterar de sig själva:

C’est bon, c’est rapide, à toute heure, prix corrects, c’est le concept de Victoire. Et toujours du végétarien, du sans gluten, du bio le plus possible, et du ”fait maison”. Bienvenue dans votre cantine chic, bienvenue Chez Victoire.

Om jag skulle göra en analys så skulle jag säga att det verkar vara en blandning av mat från den äldre skolan (mycket smakfullt) och en yngre spännande kreativare matlagning. Mat gjord av hängivna och proffsiga medarbetare, helt enkelt, som brinner för sin sak och jobbar hårt för att du ska få en fin upplevelse. Stället känns konstnärligt och fräscht och man känner sig gott omhändertagen när man kommer dit.

Om du är i närheten av Antibe på franska Revieran, så får du inte missa denna restaurang i sommar!!

Kolla in Chez Victoire här

Om du följer sidan så får du uppdaterad information därifrån.

Klädd i konst

Jag gillar att man lär sig så mycket om kläder, på ”jobbet” på Erikshjälpen. I dag var vi tre, varav en lite mer erfaren, vid det stora sorteringsbordet.

Kläderna tar vi ur stora påsar ur en jättestor klädvagn vid sidan av bordet och sedan går vi igenom kavalitén på kläderna, sätter på en lapp, väljer rätt galje och hänger de på rätt plats. Om de är fina men bara lite noppriga så finns det en liten maskin, som går på ett litet batteri som tar bort nopprorna. Det finns  fläckborttagningsmedel av olika styrka, trasor, vatten och roller för att ta bort dam och fläckar och sax så klart för att klippa bort lösa trådar. Även sysaker finns om det är ett så fint klädesplagg att det lönar sig att fixa en trasig söm.

Och det är just det… vad är ett tillräckligt fint klädesplagg? Här ligger den största utmaningen för mig, men man tränar upp ett öga för detta, får jag ju hoppas. I dag kom vi att prata om fina märken (som har en egen plats ute i butiken) FilippaK kände jag igen från förut. Men Stockholm och Kaffe har jag aldrig hört om. Och Gudrun Sjödén är tydligen fint nog för den fina platsen. I  dag fick jag lära mig ett nytt märke: Klädd i konst. Det var så fint att den mest erfarne av oss gick och berättade det för vår närmaste chef. En ny värld för mig. Men namnet är ju väldigt fiffigt. Där har allt den som kom på namnet varit riktigt kreativ. Vem vill inte vara klädd i konst?

För min del tror jag att det faschinerar  mig för att vi inte grejade så med kläder hemma. I alla fall inte jag och mamma. Det var pappa som tvättade, hängde och var noga med kläder i min familj. Vardagskläderna kunde vara lite hur som helst för oss tjejer. Visst har jag en liten avdelning för finkläder i garderoben, men de används ju så urbota sällan så det blir inga noppror där. När det väl händer… att man använder de fina klänningarna och skorna så blir det inga fläckar heller eftersom man använder dem med vördnad och hänger upp dem så fort man kommer hem. Dessa kläder ska dock luftas, och det är väl det jag kan om kläder… Och att vissa kläder ska kemtvättas. He, he, det är kul att lära sig nya saker ”på äldre da’r”

Illustrationer

Nu får det allt bli plats till lite konst här! I vinter har jag haft skoj med en ny collageteknik.  Det har varit roligt att göra speglingar av de konstverk jag såg i somras. Här kommer en spegling av Picasso i Antibes.

Picassomuséet i Antibes var sevärt, för här har Picasso målat i andra material, som båtfärg från hamnaffären t.ex. och uttrycken blir lite annorlunda än det man är van vid. Här är ytterligare en spegling av Picasso från Antibes.

Här är en variant av Cezannes St Victoire i Aix en Provence.

Men det var inte bara konstverk som var intressanta. Städerna och byarna har massa former och färger som var roligt att ta upp i bilderna. Här guldkringlan från räcket i centrum av Cap d’ail.

Collageformen ger massa frihet att plocka upp form och färg lite ”huller om buller” Saker som går sönder kan också passa fint i en collagebild…

Eller bara Medelhavets underbara turkosfärger…

Det roliga med det här bildprojektet har varit att sitta och minnas en fin månad nere på franska sydkusten, när det har blivit kallt å mörkt här hemma. Och har jag riktig tur så hamnar dessa Illustrationer i mitt bokprojekt, så småningom.