Fröken Fia

pros1

Jag gillar det här fotot, taget i Birgittas trädgård. Jag tycker att det ser ut som ett naturväsen som dansar gitterbugg med en orange prickig kjol från femtiotalet. Rock’nd Roll i skogen, liksom 🙂 Ingen av mina kommande teckningar och målningar kommer att ha en chans att mäta sig med orginalfotot även om jag gärna använder det som förlaga. Men jag vill skriva lite om hur jag tänker och gör när jag går från fotografi till målning.

 

b3

Detta är en akvarell som jag gjorde till Saida och Davids bröllop. Den oranga färgen passade plötsligt inte alls på en bild till Saida. Jag kände att rosa-lila var den enda färgen som kunde bli aktuell. Den gröna kunde heller inte vara så gröngul, det behövdes en mer riktig skogsgrön för att det skulle passa till David.

I början av processen så genomlyser jag fotot på ljusbordet. Så här: Skriv ut fotot på en skrivare, lägg utskriften på ljusbordet, lägg akvarellpappert ovanpå (utan att preppa med vatten) Nu ser du fotografiet igenom. Man kan börja på olika sätt t.ex. rita av motivet med blyerts. Jag gör inte så. När jag ändå har hjälp av fotografiet under så tar jag tillfället att vara flödig och opecis med färgerna. (Hum, går detta att förstå?) Alltså jag börjar ljust och målar med ganska stor pensel och stora svep. och försöker att inte använda måleriet för att få det precist å riktigt i alla hörn och kanter… lite mer ungefärligt alltså i början. Så småningom blir det så mycket färg på pappret att det inte är någon idé att fortsätta med tänt ljusbord. Då hänger jag upp utskriften av fotografiet på en anslagstavla framför mig och fortsätter . Nu går jag över till att måla som jag alltid har gjort; titta på orginalet och försöka att efterlikna det med penseln. Vad man efterliknar är egentligen ljushet och skuggor. När jag har kommit så långt att jag behöver strama upp var linjerna egentligen går så tar jag hjälp av mörkare fält för detta. Jag kan inte göra blomman större genom att måla lila på nästan svart, men jag kan göra blomman mindre med svart på lila om jag vill ha en viss lutning på (kontur-) linjen. Förstår om det är lite svårt att hänga med, men jag vill ändå försöka berätta… Om du tittar på bilden finns det ju inga konkreta konturlinjer, men det bildas en konturlinje  där blommans lila möter den mörkare bakgrunden t.ex. och denna kan ha fått fel riktning när man jobbar fritt med färgen. Sisst sätts prickarna dit. Man kan också ljusa upp vissa partier med en våt pensel med rent vatten när bilden väl har torkat. Ja, det blir många ord – åsså glömde jag nästan det viktigaste ändå. Jag börjar med att måla pistillerna med maskeringsvätska. Nackdel: Torktiden Fördel: Jag kan vara så flödande som jag vill i början.

pros2

Så här skulle jag nog göra bilden om jag hade fått uppdraget att illustrera en tiskrift eller ett programblad med fotot som förlaga. Jag tror att jag hade eftersträvat de riktiga färgerna mer och använt mig av akvarell, tuch och färgpennor lite huller om buller. Här har jag inte maskeringsvätska. Jag ville inte ha torktiden och tyckte att jag kunde rita pistillerna med vanliga konturlinjer för ovanlighetens skull, när jag ändå hade blandat in färgpennorna från början. Den här bilden är inte torr än, jag sitter och arbetar med den just nu, så vem vet, den kanske ser annorlunda ut i morgon.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s