Retroperspektiv 2

På Konstfacks bildlärarlinje gör man hemskt mycket mer än att bara måla. Men när det väl blev dags för kursen i måleri så började vår lärarinna med att ställa fram ett stilleben. Hon ville att vi skulle göra snabba skisser så att hon kunde se hur vi målade innan vi hade tagit del av kursen. Alltså hur vi målade ”i oss själva” Vi gjorde fyra skisser och om jag minns rätt var det fem minuter på varje, kanske var det mer, men det skulle bara vara skisser. Snabbskisser.

På bordet framför oss låg några citroner, en liggande skål och en gul lampskärm och vi elever stod på 2-3meters avstånd bakom våra stafflier. Jag tog upp ett kontrastfärger, gul och lila, och började skissa. Lila för delar av konturlinjer, ordentligt separerade från varandra. Lila fick också bilda grova skuggor eller andra detaljer (som mönstret på duken) Min gula färg använde jag till de ljusa partierna och såg till att jag inte överarbetade bilden så att den vita tavelduken fick lysa igenom. Så. Klart.

Det var bara det att när jag tittade mig omkring så hade de andra målat på ett helt annat sätt. På sina taveldukar hade det försökt att återge den färgen objekten verkligen hade. Den främre citronen var lite varmare gul än den bakre t.ex. De hade sett det som en övning i att hitta rätt objektsfärger eftersom det stilleben som låg framför oss huvudsakligen bestod av olika gula nyanser, något som jag tänkte på först efteråt. Deras naturtrogna citroner hade en sortsgulgrå skugga på rätt ställe osv. Och så vidare i det här fallet var att färgerna liksom blandades och ”smetades” på i brist på bärre ord. Färgerna gick mer gradvis över i varandra, utan att det blev stelt, deras bilderna var mer realistiska men ändå konstnärliga och fria vilket fick mig att förundras över hur de målade. Man kan ju inte säga att de andras still liknade varandra, alla var mycket personliga i sitt måleri, men jämfört med det som fanns på min tavelduk verkade de ha väldigt mycket gemensamt. Så här såg min bild ut.

malerikurs-kf

Jag tyckte att detta var problematiskt, men som tur var gick jag i en mycket bra klass där vi gav varandra credd även för saker vi ännu inte hade stött på tidigare. Jag upplevde det som högt till tak och att vi var nyfikna på varandras bilder under den kursen. Jag själv däremot var mer betänksam och tänkte att jag hade mycket framför mig att lära mig och led lite av att komma från en helt annan skola. Jag minns än i dag när go’a Tova, hälften så gammal som jag kom fram till mig med sina dreds och sa: Nu ska du inte vara ledsen Sofia, titta på bilden! Det lyser om den! Tova kunde det där med färgblandningar och det kunde Sofie och alla de andra också. Av dem lärde jag mig (och kursledarinnan) att man t.o.m. kunde blanda komplementfärger. Men jag var ändå lättad när jag kunde göra den kursens examensarbete i olika gråtoner då slapp jag objektsfärger för den här gången.

Michelangelos ”Oraklet i Delfi” (som återfinns i sixtinska kapellet i Rom) På mitt sätt med gråtoner och ganska synliga penseldrag.

7844_10151538852289219_919329219_n

Michelangelo

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s