En konstig uppgift

Jag brukar alltid tveka att ha den här uppgiften med elever, och brukar alltid introducera den som ”en konstig uppgift” Men mot slutet av terminen så brukar de säga att denna var den roligaste uppgiften och den uppgiften som de verkligen minns. Jag tänkte försöka mig på den här… IMG_5388

Vad ser vi här? Ett antal fläckar, linjer och så några ”lite mittemellan linje och fläck” De är utklippta och ligger på ett vitt bord. Tolkar vi detta till ett ansikte? Ja, de flesta ser in ett ansikte i detta. Vi är väldigt duktiga på att tolka just ansikten, så det behöver inte vara så ”ansiktslikt” för att vi ska se ett ansikte. Det här är samma sak när man ligger och ser på molnen så ser man plötsligt olika figurer. Vi tittar lite närmare… Fläckarna består av komplementfärg-paret blå och orange. Linjerna, eller delar av linjer, prickar och linjer som verkar ha trasslat in sig i sig själv är en tredje färg, nämligen röd. So far so good.

IMG_5393

Ser vi fortfarande ett ansikte? ja, det kan vara ganska kaotiskt och vi ser fortfarande ansikten. Det ligger djupt i våran hjärna, vi började med det här som spädbarn…

IMG_5397

Vad händer här? En av fläckarna har blivit en hand som tillsammans med den förvånade munnen ger oss en bild…

IMG_5401

Är det fortfarande ett ansikte? Första gången jag hade den här lektionen så kallade jag detta introduktion till Modern konst, men det kändes som om Picasso och Matisse vred sig i sina gravar, med en sådan titel. På ett sätt handlar det om modernt målert: Komplementfärger och att kalla färger hamnar längst bak och varma färger längst fram, men att man kan leka lite med detta och låta en varm orange färg ligga både i förgrund och i bakgrund, med bara ett fragment av en konturlinje, som visar var figuren finns. Man leker med färgernas illusion av framme och bakom och kastar om det ibland osv. Konturlinjerna ska inte vara helt slutna utan finnas med som delar av linjer. OCH den ljusa tavelduken ska ”lysa igenom” och bilda ett rytmiskt mönster. Tavelduken blir den fjärde färgen i den här bilden.

IMG_5408

Man kan också införa en femte färg… och leka vidare. Eller en måla med två konturlinjefärger eller… vad man vill, men man ska kunna beskriva skriftligt efteråt hur man har gjort. Nu kommer några begåvade elevers lösning på denna konstiga introduktion.

IMG_5412

När den mörka, kalla färgen sitter vid hals/axel  (bild 3) så skapar det ett rum, det är så det brukar vara i verkligheten, men en stor orange fläck över både förgrund och bakgrund plattar till bilden (bild 1)

IMG_5413

Här ser man samma lek med rum kontra platta delar i bilden. De brutna konturlinjerna gör också bilden plattare på några ställen, där kan den vita tavelduken bli en fläck som finna både i figuren och bakgrunden.

IMG_5409

Lite olika sorts konturlinjer.

IMG_5416

För min del tror jag att man tränar många olika saker som inte var så uttalat när vi gjorde uppgiften. Bl.a. lär sig eleverna att göra uttrycksfulla karaktärer i ganska snabbt tempo, istället för att sitta lektion efter lektion och måtta fram de riktiga proportionerna. Det blir mer en känsla för ett ansikte här…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s