Vän med Akademibokhandeln

Jag är så glad att jag har blivit ”vän med Akademibokhandeln” sedan några månader tillbaks. Det var enkelt ordnat, jag tänkte inte så mycket på det då. Men det gjorde att jag fick rabatt på några böcker. Dessutom fick jag rabatt när jag gick med i låneklubben, vilket verkligen var början på något stort för mig.

Jag hade börjat tröttna på biblioteket för jag glömde ofta att lämna tillbaks böcker och fick böter. Dessutom är det så många böcker på ett bibliotek så det funkade liksom bara när jag verkligen visste vad jag letade efter. Om någon hade fått nobelpris i litteratur, så kunde man gå in och fråga efter just den, för att så hamna i en lång kö med människor som hade tänkt det samma.

Nu hamnade jag i en låneklubb där jag visserligen hade betalat en summa (halva summan av den ordinarie) men där varje låning inte kostade något och heller inte varje för ”sen” tillbakalämning 🙂 Av någon anledning så passade det här mig bättre än biblioteket. Man väljer mellan ett begränsat antal böcker och man lånar EN bok varje gång.

Nu gick jag dit och bytte ut ”min” bok minst en gång i veckan. Ibland två. Böckerna var roliga, lättlästa, trevliga. Det blev verkligen kul att läsa igen.

Men den sista gången jag var där och bytte ut boken, valde jag en som skulle vara lätt i ryggsäcken för att jag skulle handla efteråt. Och den boken var ingen lättläst historia! Den var provocerande, irriterande och svårbegriplig stundtals. Jag gillade den inte alls och ogillade huvudpersonen aktivt. Jag vet! Man ska inte gå omkring och irritera sig på litterära personer dom finns ju inte! Men ibland blir det så. Hon hon hade en så otroligt låg självbild som hon stoltserade med hela tiden. Men så vände det och jag upptäckte charmen med denna människa och blev intresserad av hennes syn på sig själv i världen, att hon förhöll sig så fritt till samhället och snabbt hittade fram till sitt intresse teatern, visserligen bara för att hon var kär i sin partner, men ändå. Boken är så naket skriven och författaren har klarat av att ge en intressant bild av just Billie.

Språket är fortfarande hackigt och det är svårt att hänga med stundtals, men… formen på språket är med och skapar karaktären och så småningom lär man känna huvudpersonen.

Så här ser boken ut.

Hjartat

Och vet du vad? Jag ska behålla boken lite längre och läsa den igen. Och jag behöver inte gå och berätta någon stans att jag vill förlänga lånetiden. Så himla skönt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s