Sköntstressen

Det är lite av en jakt det där att jaga D-vitamin, naturupplevelser och de egna endorfinerna.

Först iväg till en affär och köpa nya träningsbyxor. En kick? Nä, knappast. Det är lite trist just det där att ta sig till träningen, det blir nog bättre när man väl är där. Det blev inte bättre när jag väl är där, det är bara ett enda segande genom styrka och konditionsredskap. Var är endorfinerna? Men det är klart att det inte är så kul att träna inne en sådan här solskens dag… det blir nog bättre på efterpromenaden ute på fina Fredriksberg. Jag är så stum i benen och det är inte alls skönt att gå trots en magnifik utsikt över isiga lilla Vassbotten. Solen bara strålan ner och allt är vitt. Jättefint, men inte ens det lyfter mig.

Vad är det med mig idag? Därborta finns en bänk i just rätt läge och jag låter solen och isreflektionerna bestråla mig i 10 minuter för att det är så man gör för D vitaminernas skull. Jag är rastlös och längtar bara därifrån. Kanske endorfinerna dyker upp i bilen på vägen hem. Det är väldigt frustrerande att vänta på något som inte kommer. Jag är besviken på hela träningshäppeningen i dag och parkerar bilen utanför huset. Lite förbryllande faktiskt. Det brukar kännas bra efteråt.

Väl hemma åker de svettiga kläderna av och jag kryper i min hemmakläder. Jag gör en Earl Grey Tea, går ut på min lite schabbiga balkong (ett mycket billigt nöje) och sätter mig där just när solen tittar runt hörnet på huset och träffar mig och hela balkongen med sina vintriga strålar. Jag sjunker djupt ner i en solstol med kuddar inifrån som alltså är rumstempurerade…

Å Gud vad skönt!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s