Kommande bok

Vi är fyra personer som under en lång tid har gått på en skrivkurs i Medborgarskolans regi. Vi skriver korta noveller, dikter och ibland längre historier. Sedan en tid tillbaks håller vi på att sammanställa materialet för att gr ut en bok tillsammans och så klart sitter jag och spånar på olika möjligheter att illustrera texterna. En av oss är väldigt förtjust i realistiska teckningar, vilket jag inte är så pigg på. Jag har en annan idé som går lite åt det här hållet:

Boken kommer att innehålla olika sorts illustrationer, så det är ingen direkt motsättning här. Jag hade bara lust att göra den här typen av illustrationer till mina texter… Bl.a. därför att det skulle vara en ny stil för mig och det är alltid roligare. Här kommer texten som hör ihop med denna bild:

                                             SPANINGEN

Bilen åkte sakta in på den lilla avsatsen som gjorde att de skulle få en bra översikt över hela den delen av gatan som gick längs torget. Min kompanjon Karl körde bilen, jag satt i baksätet med en karta uppslagen över Vänersborg och i framsätet bredvid föraren satt huvudvittnet i den stora utredningen som hade pågått i ett halvt års tid nu.

– Vem hade lyckats bryta sig in i det stora varuhuset och kommit undan med över hundra tusen kronor julaftonsnatten trots att det fanns personal på plats?

Skönt att Karl är den som leder utredningen, tänkte jag och slöt ögonen.

Bilder från den senaste veckan dansade på näthinnan samtidigt som den hårda klumpen i magen gjorde sig påmind igen. Jonas, min äldsta son, hade bara blivit konstigare och konstigare den sista tiden och i går kom den oundvikliga konfrontationen eftersom jag hade hittat kokain i hans ryggsäck. Han svarade undflyende länge tills jag exploderade och gav honom en örfil, varpå han gav igen genom att ge mig en örfil så att det sjöng i huvudet. Vi tittade förvånat på varandra tills han vände sig om och flydde ut genom altandörren. Jag stod och tittat ut länge i den upplysta trädgården tills jag skakade av både kyla och rädsla.

– Ta lite kaffe, sa Karl och sträckte över termosen och de hembakta bullarna mot baksätet. Det är frun som bjuder.

Efter att jag hade försett mig skulle alltihop fram till den mannen som satt i framsätet och alltså var med för att kunna identifiera målet för vår spaning. Det skvättes och smulades och stämningen blev med ens lite lättsammare.

– Vi kan inte sitta och tokglo hela tiden, det kan ta lång tid det här, sa Karl.

Han log mot oss andra och kände sig mycket bekväm i den faderliga roll han alltid intog när han var den i teamet som hade mest erfarenhet. Jag brukade tycka om att Karl försökte lätta upp stämningen, men just i dag hjälpte det inte riktigt. Det är betydligt lättare att hålla på med polisarbete när man inte har konflikter som pågår hemma. Jag tyckte egentligen om mitt arbete men allt bekymmer hemma kastade en mörk skugga över kvällens uppdrag. Helt olikt mig satt jag och ältade min sorg över att Jonathan lämnade mig för två år sedan och irritationen över att han alltid vann barnen över på sin sida. Det har bara blivit besvärligare och besvärligare med de båda sönerna, Jonas och Anton. Även om Jonas uppträdande den sista tiden slår allt annat med hästlängder.  Jag hade svårt att koncentrera mig på själva spaningen.

– Vad säger du Sofia?

– Va? Jag hade inte hört att Karl ställde en fråga.

– Sofia sitter du och drömmer igen? Är det en ny kärlek på gång?

Jag försökte skratta bort det, men det gick inget vidare.

– Ja, om det vore så väl ändå! Men du får nog upprepa, Karl Bengtsson.

– He, he, jag tänkte att vi skulle låta en i taget ta uppsikten, så kan de andra vila lite.

– Då börjar jag med spaningen, så kan ni sussa lite om ni vill, sa jag.

Jag var ändå för rastlös för att vila. Jag bytte plats med huvudvittnet som snart gjorde sig hemmastadd i baksätet för att ta en tupplur och Karl la huvudet mot ena rutan för att få lite lugn och ro. Nu var det snart bara jag som var vaken och satt och stirrade rakt fram ut på den upplysta platsen framför Handelsbankens uttagsautomat. Klockan passerade tre på natten och bilen såg ut som vilken vanlig bil som helst på parkeringsplatsen en bit bort från automaten. En äldre man kom långsamt gående för att ta ut pengar. Det var ingen anledning att väcka de andra för hans skull. I stället såg natten lite fridfullare ut när den gamle mannen dök upp.

Jag gick igenom den senaste veckans händelser i huvudet samtidigt som jag tittade rakt fram. Hur kan Jonathan ha fräckheten att spela ut barnen mot mig? Han var säkert ledsen efter skilsmässan, men det rättfärdigade inte på något sätt hur han betedde sig. När jag ringde och ville prata om problemen med de båda sönerna sa han alltid med en självgod ton att de aldrig var besvärliga hemma hos honom. När jag påpekade att det kan vara svårare för en ensamstående mamma än en ensamstående pappa med två pojkar i puberteten, så fick jag alltid höra att det inte var han som hade velat skilja sig. När blev han en så’n skitstövel?

Nej, skärp dig nu Sofia, du är på spaning och gärningsmannen förväntas att dyka upp här i natt.

Avlyssningsenheten hade gett oss tipset. Vad hade huvudvittnet sagt egentligen? En ung man med skägg och tofs? Det var väl mode just nu förstås, nästan alla killar i den åldern hade långt hår, visst var det väl så? Sedan jag hade förstått att signalementet stämde in på Jonas så hade jag burit på en molande, isande värk i magen. Och nu närmade sig en ung man automaten. Han såg sig oroligt omkring och jag såg med största tydlighet att det var Jonas. Jag satt som förlamad och såg min egen son ta ut mycket pengar i olika omgångar. Jag såg hur jagad han såg ut, plågad. Jag satt andlös och tittade, helt oförmögen att röra mig eller säga något. Smärtan inom mig och chocken gjorde mig stum. Jag kan inte kalla det ett beslut jag är stolt över, men jag satt som fastfrusen i bilsätet. De båda männen snarkade nu hörbart och jag lät Jonas försvinna ut i mörkret.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s