Uträndheten

Ibland är det extra gott att komma hem ifrån jobbet. Inte för att det var speciellt jobbigt i dag, men bara för att det är så gott att bara vara hemma…

Jag tänker på utbrändheten. All den tid som har gått sedan den första gången jag gick hem från jobbet och blev sjukskriven. Just den gången var den värsta för jag förstod ingenting. Jag skulle gå ner i klassrummet och hämta några elevmappar, när plötsligt inte benen bar mig längre. Och alla andra otäcka symtom som hörde ihop med det akuta stadiet. (Har skrivit om det tidigare)

Sedan kom jag tillbaks några gånger och försökte både ensam och en period när vi var två i klassrummet.  Just när vi var två lärare gjorde eleverna helt underbara bilder. Men det finns ju inte resurser till en sådan lyx. Oj, vad jag kämpade på för att komma tillbaks till det jag betraktade som mitt drömyrke: Bildlärare. Den näst sista gången det tog stopp så visste jag i alla fall vad jag skulle göra. Jag skickade iväg en elev att hämta syrran på skolan och en annan elev fick hämta en ersättare från arbetslaget, sedan stämde jag av med sjuksyrran och åkte hem. Den sista gången jag kom tillbaks så fick jag arbeta med att dekorera skolan med fina bilder och en vikarie tog hand om eleverna, och vi samarbetade sedan om betygen.

Det känns som det är väldigt länge sedan. Lång tid har gått av arbetslöshet varvat med olika praktikjobb. Nu är utbrändheten på ett annat sätt. De akuta symtomen finns inte kvar, men allt för många intryck gör mig trött och det surrar i huvudet så fort det är lite stimmigt eller om jag blir stressad. Det är millioner gånger lindrigare än i början, ändå finns det kvar som en underström hela tiden. Jag tror att det är därför som jag tycker så mycket om att komma hem till lägenheten för där kan jag bara vara, vila och koppla av. Förresten solar jag lite på gården innan jag går upp… mmmm.

Men till hösten ska jag in i en annan fas. Då ska jag förverkliga drömmen om att skriva på heltid, starta ett företag och komma igång med olika projekt. Blir glad bara jag tänker på det. Jag vet redan (jag har ju skrivit ett tag) att det inte tröttar ut mig på samma sätt som att arbeta vanligt, just för att jag kan göra det hemma och i min egen takt.

Jag ser så himla mycket fram till det 🙂

För att nu inte ens nämna hur mycket jag ser fram till att åka på semester till franska sydkusten, innan jag sätter igång.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s