Genom Frankrike

Gare de Marseille-Saint-Charles är tågstationen med den stora terassen och den fina utsikten över staden.

Gare de Marseille-Saint-Charles is the train station with the large terrace and the nice city view.

Vädret växlar mellan mulet och solsken i klar höstluft.

The weather changes between cloudy and sunny in clear autumn air.

Offentlig konst i Marseilles 🙂

Public Art in Marseilles 🙂

Både ny stil…

Both new style …

och traditionell.

and traditional.

Börjar mer och mer tycka om Ibishotellen. Inte om man är på jakt efter det genuint franska, med gnisslande stålhissar och röda sammetsgardiner… men dessa hotell är prisvärda, enkla, som ändå har det man behöver, stora gemensamma utrymmen, inte överdådiga, men bra frukostar och bra personal. Hotellen är ofta stora och tar många människor, så det är ofta möjligt att få ett rum även om man inte har bokat och kommer sent på kvällen. Just i Marseilles ligger ett stort Ibishotell precis bredvid järnvägsstationen. I går kunde man se Manchester City vinna med 1-0 i går på den stora skärmen här 🙂 och den är igång även på dagen. Här sitter hotellgäster och andra i lugn och ro med sina datorer. Ett modernt hotell.

Starting more and more to like the Ibishotels. Not if you are looking for the genuinely French, with sparkling steel lifts and red velvet curtains … but these hotels are affordable, simple, yet you have what you need, big common areas, not sumptuous, but good breakfasts and good staff. The hotels are often large and take many people, so it is often possible to get a room even if you have not booked and arrive late in the evening. Just in Marseilles is a large Ibishotel right next to the train station. Yesterday, you could see Manchester City win with 1-0 on the big screen here 🙂 and the screen is running even during the day. Here, hotel guests have a good, quiet room where they work with their computers. A modern hotel.

En lång resa framför mig genom hela Frankrike, med en riktigt regnig start. Väl inne i tåget, varmt och mysigt men utanför ösregn.

A long journey ahead of me throughout France, with a really rainy start. Well inside the train, warm and cozy but outside the pouring rain.

Men det klarnade upp ganska snart.

But the sun was back pretty soon.

Och det franska landskapet bjöd på fin utsikt.

And the French countryside offered nice views.

Det blir väldigt vackert när ingen banvall eller skog är i vägen.

It is very beautiful when no lane or forest is in the way.

En fransk restaurangvagn 🙂

A french trainrestaurant 🙂

Så lite Strasburg by night.

Strasburg by night.

Jag hade bett att få bli ledd till någon i kväll, vilket också hände. Jag träffade Theo. En trevlig man i sjuttioårsåldern från Ungern som sover ute i Strasbourg. Vi pratade lite och så hängde han med in på Mc Donalds för ett mål mat…

I had asked God to lead me to someone tonight, which also happened. I met Theo. A gentle man, about 70 years old from Hungary who sleeps out in the streets of Strasbourg. We talked a little before he joined me to the Mc Donalds for a meal…

Innan jag tog mig till hotellet. Ibis hotellet i Strasbourg ligger också när stationen.

Before I went to the hotel. The Ibishotel in Strasbourg is also right by the station.

 

Påbörjar hemresan

Pratade med fina Véronique efter att städningen var helt färdig och sa hej då, för den här gången. Vi kommer säkert att hålla kontakten då och då under året så att man får reda på olika nyheter. Hon ska ju öppna sitt andra lägenhetshotell (se tidigare bilder) i mars och det ska bli spännande att höra hur det går. Och hon ska få höra om hur det går med nya boken så klart.

Talked to lovely Véronique after the cleaning was done and said good bye, for this time. We will surely keep in touch every now and then during the year to find out about different news. 🙂 She will open her second apartment hotel (see previous pictures) in March and it will be exciting to hear how it goes. And she’ll hear about how it goes with my new book of course.

Så… mot Cannes.

So… towards Cannes.

Inte riktigt film-festival-känsla men…

Not exactly a film-festival-feeling but …

även ett ordentligt regnväder kan ha sin charm. På hemresan finns det verkligen tid för eftertanke… Det tar lite tid att komma in i resemodet igen, men efter ett tag så slappnar man av i det att man bara sitter och ”åker med” och det är ett bra läge för reflektioner och tankar över sin resa, det som väntar hemma och vem man själv är i det hela… lite fria tankar och filosoferande får det bli medan skymningen faller över det franska landskapet.

even a good rain can have its charm. On the journey home, there is really time for reflection. It takes some time to get into the travel mood again, but after a while, it is relaxing just to sit and be carried along with the buss or the train. (To day it was a trip with bout train and buss because of some work the do on the railroad track) It is a good time for reflections and thoughts about the journey, what waits at home and who I am in all this. Some free thoughts and philosophy 🙂 when the twilight falls over the French countryside.

 

Au revoir

Jag åt en väldigt god fiskrätt på Chez Victoire i dag och fick ett bra tillfälle att säga hej då till vännerna. Lite vemodigt, men jag har fått träffa dem i en månad, och nu bär det hemåt snart.

Fick en trevlig konversation med dessa två damer på engelska. Den högra damen är bildlärare och har skrivit barnböcker. ”Wellingion Wonderdog” och ”The little Christmas tree” är hennes. Om du vill se en söt barnbok så klicka här.

Jag ville säga hej då till Jacq Kino också, min konstnärsvän och inspiratör så jag gick en tur till hans ateljé. Här, hans coola biostolar. Vi pratade genom hans översättningsprogram på telefonen, som alltid 🙂 Jag visade honom mina bilder, fick bra feedback och köpte några litografier av honom. Kul möte!

Och vi tog en selfie 🙂

Fria Sofia blickar tillbaka på Ateljégatan

Eftersom jag åker hem i morgon går jag igenom mina bilder och ser om det är något jag missat och det är det ju… jag har ju inte publicerat ”Ateljegatan 3” ännu!! Här kommer de bilderna. Det var några dagar sedan. Nu, när jag har haft tid att kolla runt bland bilderna är roligt att bli påmind om hur det har varit.

Detta galleri måste jag ta med.  Det är ett galleri för 7 stycken keramiker.

Den flickan som var i galleriet i när jag var där heter Clotilde och gör dessa fina smycken.

Om man tar av på en sidoväg mot slutet av Ateljégatan (en gata som jag inte hittar namnet på, inte ens när jag letar på Google maps) så hittar man Galerie du Faune. Jag fick veta att galleriet är en vanlig liten lägenhet som är ombyggd till galleri, vilket jag tycker är intressant. Tänk om man hade ett galleri i Antibes. Just imagine!

De har både skulpturer och tavlor.

Om man går genom ett av valven i muren kommer man ut på den stora Plattan (som jag kallar den) där det växer vackra träd.

Här, en konstnär som leker med illusioner, som man kan beskåda på Plattan. Vad är bakom och vad är framför? Han heter Sosno. Vad konstverket heter vet jag inte men jag skulle bli förvånad om det inte heter Poseidon.

Några av konstverken fungerar som stolar för den som vill. Om du vill kika mer på Sosnos konst så klicka här. 

Det är från Plattan man bäst ser alla båtarna.

och Fort Carré.

På Plattan står också det stora pariserhjulet som lockar varje gång, men jag betvivlar att jag kommer att våga. Jag betraktar det med en skräckblandad förtjusning varje gång.

 

 

 

Fria Sofia blickar tillbaks

Jag hade varnats innan av många olika människor för busvädret som skulle komma. Det passade mig alldeles utmärkt. För det första är det just detta jag har åkt hit för (att få se hur en fransk höst ser ut) För det andra passar det bra eftersom jag har en del att göra inne. Det skulle bli en dag i lägenheten ändå. När man bor i lägenhet förväntas man att städa den innan man åker hem, så det fick bli städ-, disk-, tvätt- och allmän ordningsdag i dag. Men när jag tog en tur ut för att handla mat tyckte jag ju att det var en smula överdrivet. C:a 18 grader, ett lätt regnväder och ingen vind. Ungefär som en vanlig men varm, svensk, sommar. Nu är jag tillbaks i min fina lägenhet, njuter av ljudet av regn och kollar runt på Facebook… Då hittar den här bilden från området där jag bor hemma i Sverige. Jag menar, come on!

I had been warned before by many different people for the terrible weather that would come. It suited me very well. Firstly, that’s exactly what I’ve been here for (to see what a French fall looks like). Secondly, it’s fine because I have a lot to do. It would be a day in the apartment anyway. When you live in an apartment, you are expected to clean it before leaving, so it became e a cleaning-, laundry- and packingday. But when I went out to shop for food it was about 18 degrees, a light rain and no wind. Something like a regular but hot, Swedish, summer. Now I’m back in my nice apartment, enjoying the sound of rain and looking around on Facebook … Then I find this picture from the area where I live in Sweden. I mean, come on!

Jag tror att jag stannar kvar 🙂 Nej, men jag får muntra upp mig med några minnesbilder från Antibes, tror jag bestämt.

I think I’ll stay 🙂 No, but I’ll cheer me up with some memories from Antibes, I think most definitely.

Här kommer de utlovade bilderna på Picassomuséets terass. Vacker stenläggning och en staty av Miro. Ja, jag kom in i muséet till slut på tredje försöket, vilket var trevligt. Det var inte så många besökare som mitt i sommaren och jag hittade ett konstverk i form av en sten där jag satt ett tag och solade.

Här hittar man en vidsträckt utsikt över medelhavet. Bara skymd av enstaka skulpturer 🙂

Det stora verket i ena änden föreställer modernismen som en pil som krossar de antika idealen och de gamla sättet att göra konst (Min tolkning) I grushögen ligger delar av något som föreställer antika skulpturer.

I bakgrunden skymtar de båda stränderna Plage du Ponteil och Plage de la Salis.

Nice i bakgrunden.

De stora kaktusarna på terassen är också fina med sina frukter. ja det är fina minnen att ha med sig hem 🙂

 

 

 

 

 

 

 

Eze

Tåg ”Transport Express Regional” är det regionala tåget som går utefter kusten. Ofta har tågen två våningar. Jag väljer alltid den översta för att få bäst utsikt.

Här åker vi ut från Antibes och möts av det vidsträckta medelhavet och stranden som sträcker sig väldigt långt på första delen av resan.

Efter ett tag blir det mer kuperat. På dessa foton är det alltid någon suddig detalj eftersom de är tagna i rörelse, något som man naturligtvis inte upplever när man är på plats och bara sitter och tittar sig omkring 🙂

Ju längre österut man kommer ju bergigare blir det. Det är alperna som går ända ner till Medelhavet.

Gott att bara sitta och kika. Hösten är på ingång.

I Eze föll jag verkligen till ro. En mycket lugn plats, helt i min smak.

En god Panna Cotta och en Perrier väldigt nära tåg- och busstationen.

Fina färger och former överallt.

Fina färger och former, sa jag det? 🙂

Ezes badplats, mer stabil stenstrand än i Cap d’ail där stenarna ger vika när man kommer nära vattnet. Här vågade jag mig ända fram till strandkanten för att känna efter och ja, det var varmt i vattnet.

Två personer samlade drivved och satt sedan och trummade med pinnarna för att se vilka som gav de bästa trumljuden.

Jag blev väldigt förvånad över att buss 83 tog vägen om Cap d’ail innan vi började uppstigningen på serpentinvägar. Jag såg plötsligt plage Mala från bussen och vips var vi i Cap d’ails centrum. Mycket trevligt eftersom jag var så nyfiken på hur det skulle se ut om jag hade haft en bil och hade åkt upp till den övre kornischen och hade beklagat mig över att det inte lät sig göras den sommaren jag var där (som vuxen) Nu så, nu ska det ske 🙂

Den här bilden kanske inte intresserar så många men för mig var det väldigt skoj. Här åkte jag senast som tioåring med min egen far vid ratten. Ett sentimenalt ögonblick, med andra ord.

Upp, upp, upp i det bergiga landskapet.

Ända upp dit där molnen drar in över topparna.

Efter en ganska lång busstur åker man in i en allé och där är Ville Eze.

Busstationen och torget är fint men det är denna medeltidsborg som är den egentliga turistattraktionen.

Efter en promenad i trappor eller lutande småvägar är man framme vid den här lilla platsen. Trappan upp till höger leder upp till den botaniska trädgården och rätt fram är det något annat spännande, men jag tog en god lunch och var nöjd med besöket där.

Jag gick ner till det moderna Ville Eze och såg mig omkring.

Väl nere från det medeltida slottet kan man besöka detta parfymeri.

Eller bara chilla på något av deras många caféer. Glöm inte att ta med dig mynt bara, de tar inte betalkort på många av ställena.

Det är mysigt att vara ute när skymningen kommer i Frankrike. Det går fortare än i Sverige, men just innan solnedgången ändrar sig hela atmosfären. Hemresa sedan i mörkret.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om…

Om du är ute och luffar och som jag inte har en bestämd tid att komma hem till, vi som börjar komma upp i åren kan ju vara så priviligierade. Situationen kan ju vara sådan att det är något alldeles extra du kan vara med på om du stannar lite till, eller att du bara vill smälta resan under några dagar till på plats eller du har fått höra om en utflykt du inte visste om tidigare och du vill ta chansen att göra den när du ändå har rest så långt för att komma hit. När man verkligen, verkligen inte vill åka hem när man är på tågluff, så är det några saker man kan göra:

1. Kolla med nära och kära där hemma att det är o.k. för dem att man kommer hem lite senare än tänkt.
2. Man kan fråga på sitt boende om man kan få några extradagar till ett lägre pris eftersom man är en bra kund och redan har stannat cirkus en månad.
3. Kolla din resebudget noga (om du har lagat mycket mat och bara ätit ute några gånger så kanske du ligger bra till)
4. När du sedan åker hem så tar du dig till en stor stad där du köper den minsta tågluffslösningen som du klarar dig på. I mitt fall blir det nog en femdagars biljett med fem resdagar, så att jag vet att jag kommer hem ordentligt.
5. Hemresans nätter är ju redan med i budgeten.

För mig är det inte längre frågan om, om. Jag är redan ute på övertid.

If you are out on an interrail-jeurney, and as I don’t have a definite time to come home, we who begin to come up in age can be so privileged. The situation may be such, that there is something extra you want to do or you just want to melt the trip for a few days in place or you have been told about an excursion you did not know about before and you want to take the opportunity to do it once you’ve traveled so far to get here.When you really, really not want to go home when you’re on a train-ride, there are a few things you can do:

* Check it out at home with your near and loved ones if it is o.k. for them if you come home a little later.
* You can ask for a little lower price for a few extra days because you are a good customer and have already stayed circus for a month at the place you live.
* Check your travel budget carefully (if you have cooked a lot of food and only eaten out a few times then you may be o.k.)
* When you go home you will then take you to a big city where you buy the smallest train solution you can get. In my case, it will be a five-day interrail-ticket with five travel days, so I know I’m coming home properly.
* The nights on the trip home are already included in the budget.

For me, it is no longer the question of whether. I’m already here on overtime.

Underbara, underbara skymningsljus över medelhavet. Foto från Eze.

Wonderful, wonderful twilight over the Mediterranean Sea. Photo from Eze.

Biot

En god middag på Chez Victoire, och sen iväg. Den gula väggen mitt emot restaurangen (med träden framför) är ett centrum för bussar och där tar man nummer 10 för att komma till Biot.

A good dinner at Chez Victoire, and then away. The yellow wall opposite the restaurant (with the trees in front) is a center for buses and there you take number 10 to get to Biot.

Bussen går i ett vackert landskap stundvis. Jag satt i egna tankar och åkte för långt, men hängde med till ändstationen och vände. Det gjorde inte så mycket, det blev lite extra sightseeing bara 🙂

The bus runs in a beautiful landscape every now and then. I sat in my own thoughts and went too far, but went up to the endstation and turned. It didn’t matter, it was just a little extra sightseeing 🙂

Håll utkik efter den här skulpturen som står framför ett bibliotek där ska man gå av 🙂 om du inte vill ha den extra sightseeingen.

Look out for this sculpture that stands in front of a library, where to go off the bus 🙂 if you don’t want an extra sightseeing.

Väl framme i Biot blev jag överraskad över lugnet. Väldigt, väldigt svårt att beskriva stämningen där…

Once in Biot I was surprised by the calm. Very, very difficult to describe the atmosphere there …

Men ungefär så här… vääääldigt avslappnat.

But about like this … veeeeeery relaxed.

Fina detaljer överallt.

Nice details everywhere.

Utsikten mot bergen skymtar mellan husen…

The view of the mountains is to be seen between the houses …

Och medelhavet åt andra hållet.

And the Mediterranean Sea in the other direction.

Skulpturer i en privat trädgård. Den nedersta statyn är en bänk i konstfullt utförande.

Sculptures in a private garden. The bottom statue is a bench in artful design.

Trånga gränder överallt och kullerstenar. Ibland så här tomt…

Narrow alleys everywhere and cobblestones. Sometimes this empty …

men ofta satt det människor och bara hängde i de trånga gränderna på nå’n bänk eller nå’n mur… Här en kille med sin hund.

but often people sat there just hanging out in the narrow alleys on a bench or on a wall … Here a guy with his dog.

Detta är inte Leger, men uppenbarligen Legerinspirerat…

This is not Leger, but obviously Legerinspired …

Det är inte Leger som har gjort dessa skulpturer om jag har förstått det rätt, men konstnären är ju klart inspirerad av Leger. I alla fall i mina ögon. Det ligger ett Legermuséum i Biot. För att se på det muséet och Legers bilder och skulpturer så klickar du här.

Konstnären själv kanske inte tycker att han är inspirerad av Leger så man kanske ska ligga lite lågt 🙂 men han är ju i alla fall inspirerad av modernismen, så mycket kan man väl säga… Om jag får fortsätt min tankegång… som kan bli motsagd för den som vill… men för mig är detta snudd på kitsch, men ändå så lekfullt att man tycker om det ändå.

It’s not Leger who have done these sculptures if I’ve understood it right, but the artist is clearly inspired by Leger. At least in my eyes. There is a Legermuséum in Biot. To view the musé and Leger’s pictures and sculptures click here.

The artist himself may not think he’s inspired by Leger so maybe I have to take it carefully here 🙂 but at least he is inspired by modernism, so much I can say. If I can go on with my thoughts (which may be contradicted from anyone who wants) but for me, this is near to  kitsch, but it is playful, so you like it anyway.

En vallmo i stål, säljs på ett av de många basarerna, butikerna och gallerierna. Eftersom jag har en fabless för detaljer så kan du klicka här för mer övergripande bilder av Boit.

A steel poppy, sold at one of the many bazaars, stores and galleries. Because I often goes for for details, you can click here for more overall pictures of Boit.

 

 

 

 

Capelle de la garoupe

Om någon undrar om jag är besviken över att jag råkade på en besvärlig förkylning så är svaret faktiskt nej. När man är på en sådan här lång resa så flyttar man liksom med sig hela vardagslivet och till vardagslivet hör att man kan bli förkyld. Jag lagar mat, pysslar, skriver lite på min nya bok, läser svenska böcker, tänker (en underskattad hobby) har tid att se på olika program på lapptoppen och som ni redan vet så tar jag mig till ställen som ligger nära min lägenhet. Det går det också. Det är lite annorlunda om man bara har en eller två veckor, då vill man nog ha en mer maxad semester. I min semester ingår att känna efter om detta skulle kunna vara en plats för mig att bo som pensionär vilket jag har fått god möjlighet till. Jag menar möjligheten att känna efter.

När jag hör om snö och blåst i Sverige är jag tacksam att vara här. Glad för värmen, solen, lugnet, semesterkänslan. Alla upplevelser och möten med vänner och bekanta väger upp för det faktum att jag inte kan ta långa hälsofrämjande promenader som jag hade gjort annars. Det bor en fransk kvinna i min egen ålder mitt emot mig i Villa Luca som vandrar väldigt långa sträckor varje dag. Hon heter Kristina.

Det finns ett ställe dock som jag är ledsen att jag inte kan besöka på den här resan därför att man i så fall skulle ta en megapromenad i uppförsbacke för att komma dit vilket inte går just nu. Jag hade planerat att göra denna promenad eftersom jag inte prioriterade den förra året. Den platsen heter Chapelle de la Garoupe och ska bjuda på en sagolik utsikt över staden. Den franska kvinnan, Kristina, ska dit i dag och jag har skickat med henne min lilla kamera (!!) Hon får helt enkelt bli min gästfotograf 🙂 Luta dig tillbaks och njut av hennes fina bilder.

If someone is wondering if I’m disappointed that I have got a difficult cold, the answer is actually no. When you are on such a long journey, you are moving your everyday life with you and I would have had the cold anyway. I eat good food, write a little on my new book, read Swedish books, think (an underestimated hobby) have time to look at different programs on the Lapp Top and, as you already know, I go to places close to my apartment. It’s a bit different if you only have one or two weeks, then you would like to have a more maxed holiday. During my vacation, I also want to see if this could be a place for me to live at later in life, so I’m o.k. with this low tempo life.

When I hear about snow and wind in Sweden, I’m thankful to be here. Happy for the warmth, the sun, the calm, the holiday feeling. All experiences and meetings with friends and acquaintances weigh up for the fact that I can not take long health-promoting walks that I had done otherwise. A French woman lives in Villa Luca. She takes very long walks every day. Her name is Kristina.

There is a place, however, that I am sorry that I can not visit on this trip because it will be to much for me. I had planned to do this walk because I did not prioritize it last year. The place is called Chapelle de la Garoupe and shall offer a fabulous view of the city. The French woman, Kristina, will walk there today and I have sent with her my little camera (!!) She simply becomes my guest photographer to day 🙂 Sit back and enjoy.

Vägen upp heter Chemin du Calvaire. Via dolorosa med andra ord, lidandets väg.

Den är kantad med olika skulpturer och relieffer som föreställer Jesus på väg till Golgata.

Den går uppför hela vägen

upp, upp, upp mot toppen…

till detta lilla fridfulla kapell. För mer bilder och information klicka här.

Och denna servering som heter ”Le bistrot du cure” den kurerande serveringen. För att läsa mer om själva serveringen så klicka här.

Inne i det lilla kapellet hängde man upp fotografier på fiskare som hade dött till havs förr i tiden och även nu hängs det upp fotografier på avlidna nära och kära.

Kristina gick hela vägen till Plage de la Garoupe vilket är en riktigt lång promenad.

Vägen hem kantades av otroligt stora och påkostade egendomar, som utmärker hela Cap d’antibes, berättade hon.

Med höga stängsel omkring och mycket elektronisk säkerhet.

Här tillbaks på Plage et port de la Salis.

 

 

 

Véronique

En biltur med fina Véronique genom gamla stan och vidare ut mot Ponteil. Jag och en annan kvinna var hembjudna till henne, till…

A car trip with the nice Véronique through the old town and further out towards Ponteil. I and another woman were invited home to her, to …

hennes vansinnigt vackra hem.

her insanely beautiful home.

Hon bor i den ena delen av huset och håller på att bygga om den andra delen till lägenheter som hon ska hyra ut.

She lives in one part of the house and is renovating the second part to apartments that she is going to rent out.

Vi gick omkring i trädgården och tittade med stora ögon.

We walked around the garden and watched with big eyes.

Så fick vi en rundvisning i detta nya lägenhetshotell. Man ser redan nu hur fräscht och fint det kommer att bli. Och hur gott utrustade rummen kommer att bli. Där skulle jag vilja hyra ett rum i framtiden. Trots den gudomligt fina in och utsidan på huset så tror jag nog att den fridfulla stämningen var det som gjorde mest intryck på mig. Lite högre prisklass än Villa Luca, men otroligt fint. Och varje rum har terass, nästan ingen insyn från husen runt omkring, gångavstånd till stranden och en Pool (!!)

Then we had a tour in this new apartment hotel. You already see how fresh and fine it will be. And how well equipped the rooms will be. There I would like to rent a room in the future. Despite the divinely beautiful inside and outside of the house, I think that the peaceful atmosphere was the one that impressed me most. A little higher price range than Villa Luca, but incredibly nice. And each room has a terrace, almost no view from the houses around, walking distance to the beach and a pool (!!)

Det var väldigt roligt att se hur Véronique bor och träffa hennes man och två barn. Flickan som såg ut som sin mamma, gillade djur, gosade med katten och visade oss de gröna papegojorna som är vilda och flyger omkring i trädgården. Träden är fina. Lugnet är fint. Allt är fint med den platsen. Men… inte helt färdigt än. De siktar på att öppna i mars.

It was very fun to see how Véronique lives and meet her man and two children. The girl who looked like her mother liked animals, cuddled with the cat and showed us the green parrots that are wild and was flying around in the garden. The trees is nice. The calm is nice. Everything is nice here. But … not quite finished yet. They aim to open in March.