Om

Jag heter Sofia Rhedin och är utbildad på Konstfacks Bildlärarlinje med inriktning Konst och Media (förutom att jag har målat hela mitt liv och bott i otaliga konstnärskollektiv genom åren)

Jag blev utbränd för en tid sedan efter att ha arbetat med mitt drömyrke i sju år. Det var väldigt konstigt. Jag hade flyttat hem till min födelsestad och det kändes väldigt lugnt och fridfullt och som sagt… hade jag äntligen börjat arbeta som utbildad bildlärare.

Så kom det en dag, då jag skulle ha en riktigt stor klass, en fotbollsklass… då benen inte lydde mig och jag förstod bara inte hur jag skulle kunna ta mig från katedern till skåpet längst bak i klassrummet för att hämta elevernas bildmappar. Jag hade i alla fall sinnesnärvaro att berätta för klassen att det var något som var fel… och att jag behövde gå till skolans sekreterare… Efter att ha pratat med henne tog jag bilen hem.

Sen var jag tvungen att ringa min rektor, vårdcentralen och en massa andra telefonsamtal. Det var början på min utbrändhet, sen har det hänt en massa saker med psykologer, sjukgymnaster, möten på AMA och flera försök på att komma tillbaks till min arbetsplats i olika omgångar.

Under mina sjukskrivningsperioder har jag samlat ihop mina lektioner och skrivit ner dem digitalt. I början var det ren terapi att samla ihop mina lektionsförslag och jag upplevde det som trösterikt att hålla på med det några timmar om dagen förutom att jag var ute och gick en hel del.

Men allt eftersom tiden gick, så började jag på ett EU-finansierat projekt som hette Omstart. Där träffade jag två underbara tjejer som bara lät mig spåna på vad jag egentligen vill göra och vad jag orkar göra. Jag berättade att jag mådde bäst när jag satt vid datorn och skrev ner lektionsförslag. Jag gjorde en personlighets test också där det visade klart att jag passar långt bättre vid en lugn arbetsplats än i ett stimmigt klassrum. Till slut blev det mer struktur på mina anteckningar och en typ av lektioner ledde till nya idéer och det var riktigt kreativt och roligt. Jag träffade också en coach som hjälper människor att hitta ”sin grej” och att starta ett företag som passar detta. Han gav mig uppgiften att hitta ”ett första steg” för något jag ville hålla på det.

Jag tyckte att det lät inspirerande och började de första staplande stegen för att förstå någonting av hur man gör när man startar en blogg. Det passade mig också väldigt bra. Olika bilder, idéer och text i lagom doser. Samtidigt arbetade jag vidare på något som jag snart kände skulle kunna bli en bok om ämnet bild. Detta var under en tid då jag fortfarande hade mycket stöd i tjejerna på Omstart. Jag tog kontakt med olika läromedelsförlag och fick efter ett tag kontakt med Thelins förlag som hade en idé om hur en sådan bok skulle se ut. Nämligen att göra ett kapitel för varje punkt i det man kallar Det Centrala Innehållet i Läroplanen. Då hade jag en form för mina anteckningar. Och boken blev en sorts tolkning av den svenska läroplanen, vilket är bra, med mycket konkreta lektionsförslag.

En sak var det bara som oroade mig lite gran: Detta förlaget riktar sig mot Gymnasieskolor huvudsakligen, och jag har arbetat mest på högstadiet. Men efter ett tag tog jag mod till mig och började skapa denna bok. Ämnet Bild. Elevbok och lärarhandledning. Den har haft en stark start och det går bra med dessa två böcker.

Jag menar att man inte behöver finnas på en gymnasieskola för att de ska passa. Förhoppningsvis kan den fungera som inspiration för alla som är intresserade av skapande verksamhet och bildskapande.

Efter läroböckerna gick jag över till ett annat projekt:

Reseboken

Jag bodde med mina föräldrar i en stad på franska rivieran på somrarna mellan det att jag var 5 och 10 år. Jag har väldigt fina minnen därifrån och även några underbara svartvita fotografier som min pappa tog då (mellan 1963 och 1968) Jag har länge velat åka dit och se platsen med vuxna ögon och även uppleva gamla minnen. Jag har länge promenerat omkring i Cap d’ail, som staden heter, på Google mapps. Men just området där vi bodde kan man inte nå på det sättet. Jag har heller inte hittat de husen hos någon av de hemsidor som hyr ut lägenheter i Cap d’ail. Trots att jag inte visste helt vad som skulle vänta mig så tog jag en chansning och åkte ner med hjälp av en Interrailbiljett i sommar. Denna upplevelse blev väldigt trevlig och spännande och mynnade ut i en humoristisk berättelse om utbrändhet, åldersrelaterade besvär, tankar om kropp och vikt, spirande kärlek, möten med olika människor och fransk kultur (inräknat ett kännbart terrorhot) och mycket annat.

• Var du inte rädd för att åka iväg på resan, så snart efter att du hade blivit utbränd?
• Jo, vist var jag det. Jag var rädd för att vara ute i Europa och få tillbaks mina konstiga symtom. Men det verkade som om det var bra för mig att komma ner till värmen och till en semester där

Denna bok rekommenderar jag varmt. Den heter ”Madame, you were very Lucky – En resa till Cap d’ail.

 

Böckerna beställer du på Förlag Thelins hemsida: http://www.skolportalen.se

Ämnet Bild – elevbok är klar och kan köpas på http://www.skolportalen.se Den riktar sig till gymnasieelever, men också till alla som är intresserade av ämnet.

Ämnet Bild – Lärarhandledning med USB-minne för kopiering av lektioner kan beställas på http://www.skolportalen.se och beräknas vara klar runt 1’a juli 2016. Den riktar sig mer specifikt till lärare (gymnasium och högstadium) och andra som leder ungdomsgrupper i tonårsåldern.

Madame you were very Lucky – en resa till Cap d’ail Beskrivning ovan.

Två ställen för dig:

Thelins förlags sida: http://www.skolportalen.se

Facebookgruppen, Fria Sofias galleri.

Vi ses vi där ❤